KCL#6: Florsberg | S-sanningen

Koncentrationsläger nr 6: Florsberg (1943-46)

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

Florsberg

- annexet till koncentrationslägret Hälsingmo

Koncentrationslägret Florsberg var ett annex till huvudlägret Hälsingmo som öppnade 1 mars 1943. Lägret var inhyst på en större lantbruksfastighet med fyra baracker med plats för 50 interner. Lägret var omgärdat av stängsel och vaktades av konstaplar dygnet runt. Lägret stängdes under 1946 men inga spår av lägertiden finns kvar idag. Florbergs gård finns kvar än idag och är i privat ägo.

Florsberg var ett av de 14 slutna hemliga koncentrationsläger som socialstyrelsen lät uppföra på order av den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen. Majoriteten av dessa 14 läger var utplacerade mycket avsides så allmänheten inte kände till dem samt att det blev svårare för fångarna att rymma därifrån. Skillnaden mellan dessa 14 slutna förläggningar och de över 1000 övriga läger som fanns runt om i Sverige under kriget var att dessa 14 läger drevs av socialstyrelsen och var topphemliga och helt avskärmade från militären och försvaret. Samtliga 14 läger var omgärdade med stängsel, taggtråd och beväpnade vakter. Skillnaden var också att fångarna inte var militärer, desertörer eller krigsflyktingar utan hade bara vad staten ansåg felaktiga och farliga politiska åsikter. I början var det mestadels antinazister och kommunister som satt inspärrade, men allteftersom krigslyckan vände för vännen Hitler blev socialdemokraterna allt mer tvingade att lägga om politiken från deras nazivänliga politik till att blidka Stalins kommunister och mot slutet blev det istället nazister och antikommunister som satt i lägren, vilket ledde till kraftiga motsättningar mellan gamla och nya interner. Detta är berättelsen om ett av dessa 14 hemliga koncentrationsläger; Florsberg!

"-Ingen avundsvärd tjänst att vara chef för ett "quislingläger"

Redan den 28 februari 1942 träffades en överenskommelse med hemmansägare Per Larsson i Flor om att hyra Florsberg mot en månatlig hyra på 150 kronor. Lägret öppnade 1/3-1943 som ett annex till lägret i Hälsingmo då detta blivit fullt. Florsberg hade plats för 50 interner.

Personalstyrkan bestod av direktör, tillsyningsman, fem konstaplar, husmor, kokerska och två biträden i köket. Som kuriosa kan nämnas att här disponerade man dessutom sju pistoler med ammunition. I Florsberg var de flesta danska flyktingar med oftast brokig bakgrund från det ockuperade Danmark och det uppstod ofta spänningar mellan de internerade som kunde vara samarbetsmän, motståndsmän, eller "stikkere" (tjallare), som angav motståndsmän.

Där fanns interner från den så kallade "Sommerkåren" som gick tyskarnas ärenden eller "Schalburgare" som sysslade med sabotage. Vakterna på Florsberg arbetade dygnet runt i olika arbetspass med patrullering och kontroll av de olika barackerna. Torsten Rosen var en av de anställda vaktkonstaplarna på Florsberg under åren 1944-1946.

Florsberg var ett genomgångsläger där man inte stannade så lång tid utan genomströmningen var ganska stor. På hösten 1944 var norrmän, danskar och även balter internerade där. Balterna sändes dock till Eksjö i Småland varifrån de utlämnades 1946 i den hårt kritiserade baltutlämningen. År 1946 kom många

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Florbergs huvudbyggnad

1/1

polacker och östtyska flyktingar från Sunnerstaholm i Bollnäs till Florsberg. Många olika nationaliteter skulle samsas i de olika lägren. I huvudlägret Hälsingmo och tillhörande annex Florsberg fanns interner från 16 nationer, däribland även från Ryssland/ Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och lngermanland (omr. mellan nv Finland/Ryssland).

Lägret på Florsberg var inhägnat med Gunnebostängsel. Det fanns fyra 12-manna baracker för de internerade. Barackerna var ej så väl isolerade och internerna klagade på detta samt på den dåliga maten. I det stora boningshuset var matsal, kök och kontor. På övervåningen hade personalen sina rum. Det fanns en kokerska, som hette Gunhild och två köksbiträden, systrarna Karin och Britta Enberg. Ute på gården fanns en damm och en tragisk olycka inträffade då en liten tysk flicka, från en av de internerade familjerna, drunknade där. Flickan är begravd i Mo.

Florsberg hade samma lägerledning som i huvudlägret Hälsingmo. I ledningen på Florsberg var Elving Blomkvist och Ebbe Linder. Direktör Knut Larsson var chef fram till 1943 på Hälsingmo då han efterträddes av Ebbe Linder som skrivit följande: "-Ingen avundsvärd tjänst att vara chef för ett "quislingläger". Alla konstaterade dock enhälligt att direktör Larsson fyllt denna plats på ett utomordentligt sätt. En fysiskt imponerande gestalt, stoiskt lugn och kall omdömesförmåga gjorde honom till rätt man på rätt post." (Sundsvalls Tidning, 1948). Elving Blomkvist blev föreståndare för vaktmanskapet vid Florsberg. Han gjorde karriär inom polisen och när han pensionerades var han chef för rikskriminalens ekorotel.

"Tilldelningen av ransonerade matvaror vore otillräcklig"

Det uppstod stora problem med att blanda så många interner med den rådande språkförbistringen och de skilda levnadsvanor som skulle leva ihop på liten, sluten yta. Ibland kände man av att det var oro i lägret på Florsberg. Vid en rymning våren 1945 tvingades vakterna öppna grindarna och internerna var på fri fot. Polisen kontaktades och rymlingarna kunde stoppas. I Söderhamns Tidning den 2/2-1945 kunde man läsa följande:

"38 INTERNERADE DEMONSTRATIONSTÅGADE MOT SÖDERHAMN. På torsdagen demonstrerade 38 interner, 36 danskar och 2 tyskar - genom att i samlad trupp tåga mot Söderhamn. Detta hade dock inte något som helst samband med robotkonstruktören. (se nedan) Demonstrationen var enbart ett utslag av missnöje - det fanns tre ledare i lägret som gått in för att egga upp kamraterna och det var dessas propaganda som de övriga låtit övertala sig till att skriva under en protestskrivelse riktad till landshövding Sandler, och som man ville överlämna på ett så uppmärksammat sätt som möjligt. Att landshövding Sandler bodde i Gävle hade demonstranterna tydligen inte reda på, i annat fall kanske de dragit sig för den långa vägen - 10 mil. När truppen givit sig iväg alarmerades polisen i Söderhamn som mötte med 20 man vid Kinstaby, ungefär en mil från förläggningen.

Sedan statsfiskal M. Andre talat förstånd med ledarna vände samtliga och inställde sig åter i lägret. Vaktmanskapet vid förläggningen hade inte kunnat hindra truppen att ge sig av, men följde med i kön av kolonnen för att se till att inga oroligheter

Föreståndare Elvin Blomberg vid grinden i Florsberg.

1/1

skulle förekomma. Den förläggning det här är fråga om är ett interneringsläger i Florsberg där det finns folk från sju nationer, men mest danskar - ett 80-tal. Förläggningen är ett annex till huvudförläggningen i Hälsingmo. Direktör Linder är angelägen att framhålla att de demonstrerande har försökt öva påtryckning även på norrmännen i huvudförläggningen, men dessa toga helt avstånd från danskarnas ide. Utredning om intermezzot pågår." (Söderhamns Tidning, 1945)

I funna dokument kan man läsa följande om Florbergslägret:

"Beträffande förhållandena å Florsbergsförläggningen funnes åtskilliga anmärkningar att framställa. Internerna vore på grund av rådande besöks- och permissionsförbud helt isolerade från sina anhöriga. Tilldelningen av ransonerade matvaror vore otillräcklig. Vaktkonstaplarna erhöll rikligare tilldelning än internerna, sannolikt på internernas bekostnad. Sjukvården och de sanitära förhållandena vore otillfredsställande. Förläggnings personalen uppträdde ofta bryskt och ohövligt mot internerna och mot flera av de anställda kunde framställas allvarliga anmärkningar med avseende å deras personliga vandel.

Beträffande utskrivningen av norska och danska interner från Hälsingmo och Florsbergsförläggningarna har undersökningskommissionen genom granskning av en av utlänningskommissionen tillhandahållen, i april 1945 upprättad förteckning utrönt följande. Antalet under åren 1943—1945 utskrivna norska interner utgjorde 403, varav 127 utskrevs under 1943, 232 under 1944 och 44 under första kvartalet 1945. Av de sålunda utskrivna internerna ha 8 överförts till andra förläggningar, 11 förflyttats till sjukhus eller sanatorier och 48 förlagts på skogshuggarkurser. Tio av de utskrivna norrmännen ha under 1944 och första kvartalet 1945 återintagits på Hälsingmoförläggningen. Beträffande återstående 326 norska flyktingar har i förteckningen angivits, att 2 utrest från Sverige samt att adresser saknades i fråga om 30, under det för envar av de övriga angivits deras senast kända adresser. Danska interner ha under nyss angivna period utskrivits till ett antal av 68, varav 4 under 1943, 63 under 1944 och 1 under första kvartalet 1945. Av nämnda 68 danska flyktingar ha 15 återintagits på Florsbergsförläggningen under 1944 och första kvartalet 1945, 2 utrest ur riket och 1 intagits på dansk flyktingförläggning. Av återstående 50 flyktingar vistades enligt förteckningen 17 på okänd ort."

"Förläggnings personalen uppträdde ofta bryskt och ohövligt mot internerna"

Barackerna vid Florsberg.

1/1

Birgitta Johnsson minns judarna på Florsberg, som firade sabbaten (vilodagen) på lördagar. På söndagar kom de ofta till Bodins affär och ville handla. Lennart minns också judinnorna från förläggningen. Han gick år 1946-47 i Kyrkskolans 6:e klass. De var klädda i kappor och sjaletter när de gick på landsvägen till posten och Norlanders affär.

Helena Richter f. Isakson minns den förvåning hon upplevde vid mötet ute på vägen med judinnorna och deras barn som pratade ett språk hon inte kunde förstå. Ulla Spinord minns engelsmännen som kom till hennes barndomshem, Mia Holms cafe, De ville lära sig svenska och Ulla fick lära sig engelska. Det var ömsesidigt.

Bengt Söderqvist har ett speciellt minne från en bröllopsfest i sitt barndomshem som låg granne med Florsberg. Två norrmän från förläggningen kom och gjorde glass till festen. På 1940-talet var det inte vanligt med glass.

Florsberg avvecklades under 1946 och den siste internerade var Fritz Borgman, som inte ville fira jul i Hälsingmo med de andra utan bodde ensam kvar. Detta tyder på att lägret inhyste interner under julen 1946.

Idag är dokumentationen om Florsberg mycket knapphändig. Arkiven om de 14 koncentrationslägren som Socialstyrelsen drev i Sverige är hårt gallrade.

Efter lägertiden revs barackerna eller såldes. Gården lägret var uppfört på finns kvar idag och drivs som lantbruk i privat regi.

---------------------------------------------------------------

Idag finns ytterst lite text som beskriver och fotografier som visar hur lägret såg ut under krigsåren. Vi försöker kontinuerligt samla in information och utöka informationen om Florsberg. Har Du mer information om detta läger? Bilder, länkar, anekdoter, berättelser etc kontakta oss!

kontakt@s-sanningen.com

// Anders Johansson.

(1940-1945)

(1942–1945)

(1942-1946)

(1943–1946)

(1944–1945)

(1944–1946)

(1944–1945)

(1945)

(1945–1946)

Långmora, Dalarna..................

Smedsbo, Dalarna.....................

Rengsjö, Hälsingland................

Ingels, Dalarna..........................

Hälsingmo, Hälsingland...........

Florsberg, (Annex till Hälsingmo).........

Säter, Dalarna............................

Sörbyn, Västerbotten................

Sunnerstaholm, Hälsingland..

Vägershult, Kronoberg............

Kusfors, Västerbotten...............

Axmar, Gästrikland...................

Ede, (Annex till Hälsingmo)...................

Tjörnarp, Höör, Skåne..............

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!