Kunglig nazism

Kunglig nazism.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"-Hertigens och hertiginnans jude-fientliga hållning fick hakkorsrörelsen att blomstra."

Det svensk/ tyska kungliga bröllopet i staden Coburg, nazismens starkaste fäste.

Sveriges kung Carl XVI Gustaf är av helt naturliga orsaker en av våra mest kända personer. Att Han är gift med Silvia och att de har tre barn vet alla svenskar. Som kung ärver han sitt ämbete vilket gör att kungaätten i alla monarkier är en del av sitt lands historia. Men även om kung Carl XVI Gustav är så välkänd bland oss svenskarna så är det inte många svenskar som kan namnge kungens far och mor. De okända föräldrarna är två personer ytterst få svenskar idag känner till. Det finns kanske flera orsaker till deras bleka eftertryck i historien, för när vi börja gräva lite i de kungliga leden så tar det inte lång tid förrän vi finner såväl armbindlar som nazimedlemskap.

När nazismen växte sig stark under börja 1930-talet var det många i samhällets översta samhällsskick som rycktes med, däribland adeln och monarker. De flesta kungligheter i Europa var vid denna tid också på ett eller annat sätt släkt med varandra och det svenska kungahuset var inget undantag. Av denna anledning kröp sig nazistiska sympatier även in i det svenska kungahuset. Något som än idag är ett mycket känsligt kapitel. Detta är en berättelse vi inte ska prata högt om för detta är berättelsen om den svenska kungliga nazismen:

Lyssna:Kunglig nazism

00:00 / 1:16:19

Carl XVI Gustaf efterträdde inte sin far utan sin farfar Gustav VI Adolf på tronen som Sverige kung 1973. Anledningen var att Carl XVI Gustafs far aldrig fanns. Eller rättare sagt; han försvann innan han riktigt hann komma fram i rampljuset. Carl XVI Gustafs far, arvprins Gustaf Adolf hann aldrig bli varken kung eller ens kronprins då ödet ville annorlunda. Han omkom tragiskt i en flygolycka 1947 vid 40 års ålder. Men tronföljden var ändå säkrad eftersom arvprinsen Gustaf Adolf hann gifta sig med sin Sibylla och tillsammans fick de fem barn. Det var på femte försöket, år 1946, bara nio månader innan den hemska flygolyckan som de fick en son. En son som 1973 skulle bli Sveriges konung - Kung Carl XVI Gustaf.

Berättelsen om kungens båda föräldrar, arvprinsen Gustaf Adolf och Sibylla hade egentligen börjat långt tidigare nämligen på idrottsplatsen i södra Tyskland och staden Coburg klockan 11.30 söndagen den 16 oktober 1932. Coburgs borgmästare Franz Schwede hälsade då den nationalsocialistiske ledaren Adolf Hitler välkommen till staden och utnämnt Hitler till Coburgs hedersmedborgare. Hitler talade inför 30 000 åskådare i staden som senare skulle bli den första stad i Tyskland som nazisterna skulle ta makten över och den stad där den nazityska flaggan kom att vaja längst. Tio år tidigare i oktober 1922 hade de politiska så kallade "Tyska dagarna" arrangerats i Coburg. Nästan tusen nationalsocialister slöt då upp i staden. En av de som blev förtjust i Hitler var en av stadens Coburgs invånare, ärkehertigen Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha. Han såg genast Hitler som en potentiell ledare för ett nytt stort tyskt rike.

"Coburg blev den första tyska stad nazisterna tog makten över"

Idag vet man att Karl Eduard hade minst 21 personliga möten med Hitler mellan 1922 och 1940. Nationalsocialismen hade, inte minst tack vare att hertigen tidigt anslöt sig till Hitler, redan i slutet av 1920-talet ett starkt stöd i Coburg. Från 1929 och nästan sexton år framåt hängde hakkorsfanan på rådhusets fasad. Coburg var den första nazistyrda staden i Tyskland. Nazismens eget Mecca och idag den 16 oktober 1932 kom så åter partiledaren Hitler på besök till staden för att hålla ett av sina eldande tal till befolkningen.

Hitler som stod mitt upp i den valkampanj som snart skulle göra honom till Tysklands rikskansler inledde sitt tal med; "-Tio år är en kort tid i ett folks liv men för tio år sedan beslöt den nationalsocialistiska rörelsen för första gången att bära sina fanor från födelsestaden München och med rått våld, bryta det råa motståndet från andra krafter. Det var inget lätt beslut men under inga omständigheter tänkte vi sänka våra fanor, komma vad som komma vill."

Hitler talade om det -för nazisterna historiska- "Marschen till Coburg" 1922. Han kom tillbaka till staden många gånger efter sitt första besök. När nazisterna just tagit makten i Coburg höll han till exempel ett tal i en av stadens ölhallar och proklamerade att "-Demokrati och Marxism var vansinnets världsåskådningar som det snart skulle vara ute med."

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha sittande bredvid Adolf Hitler vid en sammankomst för den nazistiska automobilkåren NSKK 1935.

karl_edvard_och_adolf_hitler_1935-eozlYB

Hitler själv var livligt medveten om vad "Marschen till Coburg" hade betytt för hans rörelse. I boken "Mein Kampf" berättade han detaljerat om alla de slagsmål som hans anhängare redan då startade med kommunister och socialister. När han nu tio år senare höll sitt tal på idrottsplatsen i Coburg delade han också ut ett minnestecken med texten "Med Hitler i Coburg 1922-1932" till gamla kämpar som var med redan 1922. Marken var väl förberedd redan innan Hitlers specialtåg från München 1922 för första gången ångade in på Coburger Hauptbahnhof.

Den nationalistiska organisationen "Deutschvölkische Schutz- und Trutzbund" hade drivit en starkt antisemitisk agitation i flera år. Organisationen stod redan från början under ärkehertigens beskydd. "-Man skall tacka inte minst stödet och hjälpen från hertig Karl Eduard för att man kunde göra Coburg till en fast bastion" heter det i en bok om dess historia. En annan bok som skildrar judarnas öde i Coburg ger samma bild. "-Hertigens och särskilt hertiginnans ... skarpt och aggressivt judefientliga hållning fick hakkorsrörelsen att blomstra", skriver författaren Hubert Fromm.

Det fanns inte mer än cirka trehundra judar i Coburg men borgmästaren Franz Schwede satte i system att blanda ihop judar, marxister och socialister till en enda motståndare och de blev till en sorts överallt verkande farlig allsmakt som fick skulden för alla tänkbara problem och svårigheter. 1929 gav den propagandan nazisterna majoritet i stadsfullmäktige. Coburg blev därmed den första tyska stad där nazisterna tog makten.

Coburg förvandlades, säger stadens egen historiker Hubert Habel, till ett sorts "testlabratorium" för nazisterna. Här testade man de metoder som man sedan skulle använda för att krossa Weimar-republikens demokrati och förfölja judar över hela Tyskland. Genast inledde Coburgs borgmästare Franz Schwede arbetet med att bli av med stadens judiska befolkning. Hertig Karl Eduard hoppades förstås på att Hitler skulle få makten över hela Tyskland och att han därmed åter kunde få en formell position i samhället med makt och prestige.

"Flaggor med hakkors hängde i staden när de första bröllopsgästerna anlände"

Redan när nazisterna kom till makten 1929 beskrev de judiska föreningarnas centralorganisation i Tyskland Coburg som "en högborg för den tyska antisemitismen". Men det fanns fortfarande en viss yttrandefrihet i Coburg och i delstaten Bayern härskarde ännu inte nazisterna. Inför riksdagsvalet tre veckor efter Hitlers tal i Coburg demonstrerade stadens socialister med parollen "-Den som väljer Hitler väljer kriget!"

Ingen av stadens trehundra judiska invånare gick längre säker på gatorna i Coburg. De 30 000 åhörarna jublade efter Hitlers tal men festligheterna i staden var inte över, för bara tre dagar efter Hitlers besök var det uppdukat för en ny folkfest i staden. Ett kungligt bröllop. Och det var inte vilket bröllop som helst utan det var självaste hertig Karl Eduards dotter som skulle gifta sig och hon skulle inte gifta sig med vem som helst utan med Sveriges blivande kung; arvprins Gustaf Adolf!

Kung Carl XVI Gustafs föräldrar arvprins Gustaf Adolf och Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha gifte sig bara några månader innan demokratin krossades i Tyskland och Adolf Hitler kom till makten. Brudens far Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha hade banat väg för den man som snart skulle vara tysk envåldshärskare. De svenska bröllopsgästerna var redan på väg till Coburg när Hitler tre dagar tidigare hade talat på idrottsplatsen. Affischer och flaggor med hakkors hängde fortfarande kvar i staden när de första bröllopsgästerna anlände.

Sveriges arvprins Gustaf Adolf (1906-1947) och Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha (1908-1972) är kung Carl XVI Gustafs föräldrar, Victorias farfar och farmor.

När bröllopet ägde rum var Coburg en nazistisk ö i det ännu så läng demokratiska Tyskland men det gav inga avtryck i de svenska bröllopsreferaten. I Coburg var man van vid politiska slagsmål konstaterade Dagens Nyheters utsände lite i förbigående. Tidningen Idun skrev om "-Ett bröllop i regn och solsken med tyskt gemyt och kunglig ståt."

När bröllopsgästerna anlände vajade hakkorsfanor överallt i staden. Dagens Nyheters utsände reporter Oscar "Åbergsson" Rydqvist var förvånad över att det stod SA-män utposterade i vartenda gathörn. Men festligheterna var inte helt okontroversiella. Om man bortser från brudgummens nära släktingar var få kungligheter på plats. Merparten av Europas regerande kungahus uteblev när Sveriges blivande kung skulle gifta sig. Inbjudna gäster, som t.ex. prinsen av Wales och Bulgariens exkung Ferdinand hade tackat nej.

Brudgummens farfar, Sveriges kung Gustav V, deltog inte heller i festligheterna. Gustav V, som var känd för sin tyska sympatier, närvarade inte när sonsonen gifte sig, vilket förvånade och upprörde många. Samtiden diskuterade flera olika förklaringar. Var kungen för gammal och trött? Höll han sig borta för att han inte ville stjäla uppmärksamheten från brudparet eller brudens far? Eller undvek han Coburg för att inte bidra till "nassefröjden"? Men resten av den svenska kungafamiljen fanns på plats. Kung Gustav V kom inte ner till Coburg men hösten därpå bjöd han dock ärkehertigen till Sverige på älgjakt.

"3 000 människor deltog i paraden och 40 000 personer tittade på"

Det storslagna tvådagarsbröllopet mellan dottern Sibylla och Sveriges arvprins Gustaf Adolf ägde rum den 19-20 oktober 1932. Första dagen hölls en borgerlig vigsel, förrättad av Coburgs nazistiske borgmästare Franz Schwede mellan Gustav Adolf och Sibylla i jaktrummet på slottet Veste. Det var samme borgmästare Franz Schwede som bara tre dagar tidigare hade hälsat den nationalsocialistiske ledaren Adolf Hitler välkommen till staden.

Vigselförrättaren var en av Hitlers första anhängare och ståtade med titeln Sturmfuhrer i SA. Han hade dock gjort den svenske ministern till viljes då han tagit av sig partiets uniform och genomförde vigseln i civila kläder. Brudparets pappor fungerade som bröllopsvittnen.

På kvällen hyllade Coburgs invånare de nygifta med ett fackeltåg till slottsplatsen. Framför teatern hade man byggt upp en estrad där brudparet och deras många släktingar tog emot hyllningarna. 3 000 människor deltog i paraden och 40 000 personer tittade på. Marschmusik, gymnastikuppvisningar och allsång med "Du gamla du fria" och "Deutschland uber alles" avrundade festligheterna utomhus. Men bröllopsföljet hade en programpunkt kvar. Klockan tio på kvällen samlades man till en så kallad Polterabend på slottet Veste. Trots galauniformer, ordnar och stora toaletter var det en lättsam och informell tillställning som avslutade den första dagens festligheter.

Bröllopet i Coburg 1932 mellan Sveriges arvprins Gustaf Adolf och Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. Kung Carl XVI Gustafs föräldrar, Victorias farfar och farmor.

Gustaf_Adolf_and_Sibylla_at_their_weddin

Den andra dagen gick det storslagna bröllopet av stapeln i Moritzkyrkan. President Hindenburg hedrade då brudparet med en militär hedersvakt. In i det sista viskades det att Adolf Hitler själv skulle komma, men det gjorde han inte – säkert till lättnad för de tillresta svenska gästerna. Det kyrkliga bröllopet i S:t Moritzkyrkan var precis så högtidligt och romantiskt som samtiden krävde att ett furstligt bröllop skulle vara. Brudgummen var klädd i blå paraduniform från Livregementet till häst och bruden i cremefärgad crepesatin med myrtenkrans och ett långt släp. Han svarade "klart och manligt" på prästens frågor medan prinsessan, som sig borde på den tiden, var "blyg och rörd". Brudens far kom i Stahlhelmuniform till den borgerliga vigseln och i 95:e infanteri regementets generalsuniform till den kyrkliga vigseln. En av bröllopsgästerna kom i svart SS-uniform. Det störde ingen. "-Onekligen klädsamt' skrev en av de svenska tidningarna.

Brudparet bröt snabbt upp från det följande bröllopstaffeln och gav sig ut på bröllopsresa i Gustaf Adolfs Bugatti med registreringsnumret A-26, åtföljda endast av prinsens chaufför. Resten av bröllopssällskapet fortsatte festligheterna på kvällen med en galakväll på Landestheater vid slottsplatsen. När bröllopet var över fick ärkehertig Karl Eduard ett handskrivet brev från Hitler som i sitt eget namn och "i namn av de många miljoner tyskar som samlats i vår rörelse med tacksamma hjärtan uppskattar ers kungliga höghets modiga och trogna hållning gentemot vårt svårt prövade folk". Med "djupaste vördnad" lyckönskade Hitler sin vän ärkehertigen till dottern Sibyllas giftermål.

"Fram träder en otillgänglig, tillknäppt, mer eller mindre ointelligent och opersonlig tennsoldat"

Men vem var det då Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha gifte sig med denna oktoberdag 1932? Den unge svenska mannen som nu vid 26 års ålder ska gifta sig heter Gustaf Adolf Bernadotte och var äldste son till Sveriges kronprins med samma namn, Gustaf Adolf, och sonson till Sveriges kung Gustav V. Brudgummen och arvprinsen Gustaf Adolf var tillräckligt gammal för att ha varit med om såväl bondetåget 1914 och farfar Gustav V:s borggårdstal. Sverige stod vid tiden och vägde mellan reaktionär monarki eller socialliberal demokrati.

Arvprinsen levde lyckligt, om somrarna på skånska slottet Sofiero, med pappa och mamma Margareta av Storbritannien och Irland påtande i trädgården. Men idyllen var bräcklig och ihålig. Förhållandet mellan äldste sonen och de yngre bröderna Sigvard, Bertil och Carl Johan samt systern Ingrid var frostigt; de kom aldrig riktigt överens med sin storebror. Han drömde om ett liv som militär för det var egentligen det enda intresse han hade.

När mamma Margareta avled 1920 krossades också den yttre idyllen, saknaden efter henne följde barnen långt fram i livet. Att pappa gifte om sig med en annan engelska, Louise Mountbatten, var ingen större tröst. Farfar kung Gustav V betraktade sig som sänd av Gud; att släkten Bernadotte hamnat på den svenska tronen genom diplomatisk kohandel under Napoleonkrigen ingick inte längre i medvetandet. Också

Arvprins Gustaf Adolf Bernadotte hälsar på Nazitysklands rikskansler Adolf Hitler i det då nybyggda Rikskansliet i Belin i samband med stora ryttartävlingar 1939.

brudgummens far kronprins Gustaf Adolf ärvde sådana tankar, även om han dolde dem bättre än sin far genom att spela försynt arkeolog.

Den lille arvprinsen hade ett tungt arv att bära. Men först skulle han bli officer; det var hellre det än kung han önskade bli. Fram träder en otillgänglig, tillknäppt, möjligen mindre begåvad och alldeles opersonlig tennsoldat. När två av bröderna, Sigvard och Carl Johan, många decennier senare skrev sina memoarer var det just så de skildrade sin storebror. De hade varit bröder men aldrig vänner.

Opersonlig, mer eller mindre ointelligent, med begränsade intressen, det är den bild av arvprinsen som återkommer i olika beskrivningar av honom. Kanske var han en tragisk figur men förstod det uppenbarligen inte själv. Han stövlade på, bokstavligen. När han blev giftasmogen gällde det att finna en passande prinsessa som en dag skulle bli Sveriges drottning. Så långt kom han inte. Han fick nöja sig med en hertigdotter från tyska staden Coburg. En stad som vid tiden för hans bröllop blivit den framväxande nationalsocialismens första och starkaste fäste.

Paret Gustaf Adolf och Sibylla bosatte sig på Haga slott i Stockholm och fick under åren 1934–1943 fyra döttrar – de så kallade Hagaprinsessorna – och 1946 fick de en son. Redan efter några dagar i Sverige började Sibylla representera och uppträdde som prisutdelare i en fäkttävling, assisterad av sin mans syster, prinsessan Ingrid. Sibylla delade också sin mans intresse för scoutrörelsen och friluftsliv, och paret hade en stuga på Ingarö och en i Storlienfjällen. Allt såg så ljust ut men efter de mörka krigsåren skulle det inte bli ljusare för det kungliga paret. Ödet skulle nämligen ta nya tragiska vägar...

"Grannarna protesterade att misshandeln pågick nattetid då de fick sin sömn störd av offrens skrik"

Hur gick det för nazisterna i det tyska valet några veckor efter bröllopet? Fyra månader efter Hitlers tal på idrottsplatsen och bröllopsfesten i Coburg, närmare bestämt den 30 januari 1933, flyttade han in i Rikskansliet i Berlin. Adolf Hitler hade blivit Tysklands rikskansler. Coburgs borgmästare Schwede höll tal från rådhusets balkong i Coburg där han stolt utropade: "-I dag har miljoner tyskars längtan gått i uppfyllelse ... Coburgs hedersmedborgare har blivit Tysklands rikskansler ... Vi tyska Coburgare kan, och är särskilt stolta över detta faktum." Åhörarna svarade med dånande heil-rop.

Den nye rikskanslern började omedelbart arrestera politiska motståndare över hela Tyskland. Han upprättade koncentrationsläger och drog igång den första våldsamma vågen av judeförföljelser. Den 1 april drog nazisterna igång en bojkott-aktion mot judiska affärer i Coburg och på andra håll i Tyskland. De SA-män som några månader tidigare varit hedersvakter vid Gustaf Adolf och Sibyllas bröllop bar nu plakat med texten "Wer zum Juden geht ist ein Volksverräter" (Den som handlar hos judarna är en landsförrädare) utanför affärer med judiska ägare. Hitlers första aktion mot Tysklands judar hade nått Coburg.

Under tiden 9 mars till den 24 april 1933 greps 150 personer, varav 39 judar, och fördes till der Alten Herberge intill det rådhus där borgmästaren Schwede härskade. I själva rådhuset hade man två nya förhörsrum, och ett där de nya specialpoliserna från SA inrättat ett rum i källaren som i folkmun snabbt döptes till die Prugelstube (Prygelstugan).

Katzenstein-Arno-Ketscheng-31-20120827-Stolpersteine-038-500x497_edited.jpg

Minnessten över Arno Katzenstein som arresterades och misshandlades av nazisterna i prygelstugan i Coburg.

Efter kriget vittnade en kvinna om hur hon genom fönstret sett blodet flyta på golvet när fångarna misshandlades. En av grannarna protesterade mot att misshandeln pågick nattetid då han inte ville ha sin sömn störd av offrens skrik. Flera av fångarna skickades vidare till koncentrationslägret i Dachau utanför München som Hermann Göring just öppnat och de som släpptes fria från prygelstugan fick veta att de också skulle hamna i Dachau om de sa ett ord om vad som hänt. Efter kriget fanns det inga judar kvar i Coburg som kunde vittna mot Schwede. Han dömdes på vittnesmål från antinazister som överlevt både misshandeln och kriget. Coburgs borgmästare och vigselförättaren Franz Schwede dömdes till till tio års fängelse för sin roll i misshandeln.

På Slottet i Stockholm var åsikterna om Hitler och nazismen delade. Kronprinsen Gustaf Adolf var emot allt som hade med tyskarnas strävan efter total makt att göra. Kronprinsen var först gift med Margareta av Storbritannien och Irland och sedan med Louise Mountbatten, båda brittiskor som tydligt också tog avstånd från den framväxande tyska nationalsocialismen. Men hans son, arvprinsen Gustaf Adolf hade tydliga sympatier för nazisterna. Han var ju gift med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha som var dotter till hertig Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha, en glödande Hitleranhängare och den förste som hissade hakkorsflaggan på sitt slott Friedenstein efter att nazisterna tagit makten. Karl Eduard gick med i nazistpartiet NSDAP 1933, samma år Hitler kom till makten..

”Arvprins Gustaf Adolf hade tydliga sympatier för nazisterna”

Karl Eduard var i sin tur gift med Victoria Adelheid av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg som också hyste mycket stor beundran för Hitler och nationalsocialismen. Enligt vissa historiker var hon en än större beundrare av nazismen än sin man.

Arvprinsen blev ingift i en miljö där beundran för den framväxande national-socialistiska Tyskland var det naturliga. Dessutom var arvprinsen yrkesofficer, en kår som hade stor beundran för tyskarna. Det skulle dock dröja nästan fyra år innan arvprinsen Gustaf Adolf kom att träffa führern.

Första gången såväl arvprinsen som Sibylla träffade Hitler var vid Berlin-OS 1936. Gustaf Adolf kom till olympiaden både som ordförande i Riksidrottsförbundet och som tävlande i svenska ryttarlaget banhoppning. Vid invigningen hade Gustaf Adolf och Sibylla fina platser på hedersläktaren. Führern hälsade hjärtligt. Någon dag senare fick arvprinsen äran att sitta vid Hitlers högra sida och tillsammans se på de olympiska tävlingarna. På Hitlers vänstra sida satt Herman Göring.

Arvprinsen deltog själv, som ryttare i den svenska hopplandslaget men misslyckades fullständigt: hans häst vägrade envist hoppa över ett hinder. Arvprinsen fick avbryta tävlingen vilket orsakade lagets usla placering. Rojalisterna sörjde debaclet: prinsen hade ju varit i så bra form under spelen, det var den där hästen... vilket fick kåsören

Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha och Victoria Adelheid av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg

212693999_3db4072b-73e4-4b84-8cc0-c86ed0

Kar de Mumma att undra om det inte varit bättre om prinsen hoppat i stället för hästen...

Andra gången Gustav Adolf och Sibylla träffade Adolf Hitler var vid stora ryttartävlingar i Berlin 1939. Även då samspråkade Sibylla med Adolf Hitler mycket väl medveten om att mannen hon pratade med var hennes fars största idol. Gustaf Adolf var inte inte bara OS-pamp, han skulle också en dag bli Sveriges kung, kanske en blivande bundsförvant i ett vänskapligt sinnat lydland. Få tvivlade på Gustaf Adolfs nazisympatier men än färre talade öppet om honom som nazist. Så var han det?

Det finns alltför mycket, i prinsens personlighet, i hans samhällssyn (om han nu hade någon) och främst i hans familjära umgänge sedan han träffat Sibylla, som talar för att han verkligen såg nationalsocialismen som en framtid och han umgicks gärna med människor i dessa kretsar. Han besvärades uppenbarligen inte av sin svärfar och svärmors klara nazistsympatier. Han frotterade sig med välbehag med ledande nazister som Hitler, den svenskvänlige Herman Göring och andra nazister när tillfälle gavs, som under de olympiska spelen i Berlin 1936.

Arvprinsens farfar kung Gustav V hyste också en vänlig inställning till Nazityskland. Sex år efter OS i Berlin stod världen i brand. Mitt under brinnande krig i maj 1942 skriver kung Gustav V ett brev bakom ryggen på regeringen till Hitler där är han gratulerar denne för framgångarna i kriget, speciellt välkomnar han krigföringen på östfronten mot Sovjetunionen, eftersom han avskydde bolsjevismen som pesten. Han inleder brevet med de idag klassiska orden: "-Mein lieber Reichskanzler..."

Kung Gustav V försäkrar Hitler att han kommer att göra ”allt för att uppnå ett gott förhållande” mellan Sverige och Nazityskland och hävdar dessutom att han har ”större delen” av svenska folket bakom sig i stödet för den tyska krigsmaktens härjningar i Europa. Brevet avslutas med följande: "Med min hjärtliga hälsning förblir jag, käre Rikskansler. Er tillgivne”. Men att kalla kung Gustav V för nazist är fel. Visst var han tyskvänlig -därom råder inget tvivel - men knappast nazist. Han såg nog bara Stalin och kommunism som ett värre alternativ än Hitler och nationalsocialismen. Det var först efter kriget som "tyskvänlig" blev likställt med nazist.

”-Ingen tysk bör ställas till svars för krigsbrott eftersom ingen tysk är skyldig till något sådant”

Under kriget gjorde Karl Edvard sin sista resa utanför Tyskland. Den gick till dottern Sibylla i Sverige i februari 1942. På Haga slott fick den nu 57-årige exhertigen träffa sina barnbarn Margareta, Birgitta och Desirée. Sibylla kom senare att föda ytterligare två barn. En dotter som fick namnet Cristina och en son som fick namnet Carl Gustaf. Året därpå drabbades Karl Edvard personligen av krigets fasa, då sonen Hubertus stupade under strid i Ukraina den 26 november 1943.

Sonen Hubertus hade likt sina föräldrar gått med i nazistpartiet men detta först knappt två månader efter krigsutbrottet. Hans bortgång tog hårt på fadern Karl Eduard och storasystern Sibylla. Om Hubertus verkligen var nazist eller inte tvistar de lärde om. Vissa menar att han gick med i nazistpartiet av rädsla för repressalier andra att han påverkats starkt av sina föräldrars politiska övertygelse. Helt säkert är att han och Sibylla stod varandra mycket nära, så nära att Sibylla tre år senare skulle döpa sin son efter honom.

I början av april 1945 närmade sig så de allierade Coburg. Den 4 april befriade amerikanerna det första tyska koncentrationslägret, Ohrdruf (ett underläger till Buchenwald) som låg mitt emellan de forna hertigstäderna Coburg och Gotha. En vecka senare föll Coburg. Coburg hörde till de tyska städer som intogs av den amerikanska armén under andra världskrigets sista dagar. Staden försvarades av SS-

Adolf Hitler här i samspråk med Carl XVI Gustavs föräldrar (Victorias farföräldrar) arvprins Gustaf Adolf Bernadotte och Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha.

officerare, men Karl Eduards fru Victoria Adelheid satte punkt för blodspillan genom att bli den som till slut kapitulerade, genom att hissa vit flagg över den kungliga borgen. Hon hade då sedan länge övergett nazismens ideal. Kriget var över.

Karl Edvard fick den amerikanske generalen Pattons tillstånd, att på grund av sviktande hälsa, stanna på slottet Veste i Coburg i husarrest istället för att genast föras till ett allierat fångläger. Gällande behandlingen av judarna (vidden av den fruktansvärda Förintelsen var vid denna tid ännu inte känd) så sa Karl Eduard att det varit nödvändigt att avlägsna judiskt inflytande från tyskt kultur- och affärsliv. ”-Ingen tysk bör ställas till svars för krigsbrott eftersom ingen tysk är skyldig till något sådant”, sa Karl Eduard i ett förhör som refererades i en radiosändning från Radio Luxemburg den 17 april 1945.

I början av juni anlände en arméjeep till Veste för att hämta honom. Karl Eduard fördes till ett amerikanskt fångläger i Bayreuth, utan bagage och utan att ha tagit farväl av sin familj. Under en period förflyttades han gång på gång mellan olika läger och fängelser i den amerikanska ockupationszonen. Han var då sjuk och låg tidvis på militärsjukhus.

Det var när Karl Eduard satt internerad med andra anklagade krigsförbrytare i Ludwigsburg, strax utanför Stuttgart i slutet av april 1946 som han fick reda på att hans dotter Sibylla fött en son. Hans barnbarn fick namnet Carl Gustaf Folke Hubertus. Han blev mycket stolt och glad att hans dotter gett sin son namn efter sin förolyckade son. Detta nyfödda gossebarn skulle 27 år senare bli Sveriges konung; Kung Carl XVI Gustaf.

"Karl Eduard dömdes till 18 månaders fängelse samt 5 000 D-mark i böter"

Mellan 1936 och 1945 var Karl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha ledamot för nazisterna i den tyska riskdagen. Han var djup involverad i de experiment som nazisterna hade för att likvidera mentalt störda och fysiskt handikappade i det så kallade "Aktion-T4" projektet. Han blev bland annat utnämnd till Gruppenführer i SA och Obergruppenführer inom nazistpartiet.

Också Sibyllas mor hertiginnan av Sachsen-Coburg-Gotha, Victoria Adelheid var en inbiten nazist. Hon var systerdotter till kejsar Wilhelm II. Redan 1927 skrev denne Wilhelm ett brev till en nära vän och beklagade enligt följande: ”-Press, myggor och judar är plågoris som mänskligheten på det ena eller det andra sättet måste göra sig kvitt. Jag tror att det bästa vore gas.”

Direkt efter tredje rikets undergång började Karl Eduard syster prinsessan Alice av Albany agera för sin brors sak. Hon hade tillbringat andra världskriget i Kanada där hennes man, earlen av Athlone, var generalguvernör. Men i april 1946 återvände hon till England och började omedelbart kontakta vänner med förbindelser inom den brittiska militärledningen i Tyskland.

På sommaren 1946 reste Alice till Sverige för att dels hälsa på sin brorsdotter Sibylla och hennes efterlängtade son, dels för att sondera möjligheterna att arrangera en

överflyttning av Karl Eduard till Sverige. Bland annat uppgav Alice i brev att hon

Arvprins Gustaf Adolf Bernadotte här på skojfriskt humör och i glatt sällskap med Adolf Hitler och Herman Göring under de olympiska spelen i Berlin 1936.

samtalade med Folke Bernadotte om detta. På hösten 1946 korresponderade Alice med den brittiske befälhavaren i Tyskland, sir Brian Robertson och denne tog, lätt generad, upp Alices påstötningar med sin kollega i den amerikanska zonen, general Lucius Clay. Alice ville att Karl Eduard skulle få återvända till Coburg, med hänsyn till att han var sjuk –eller ännu hellre- att han fick tillstånd att flytta till Sverige där dottern Sibylla skulle ta hand om honom.

Efter nederlaget för nazismen i kriget häktades Karl Eduard för brott mot mänskligheten. Han satt häktad från 1945 till 1946 misstänkt för brott mot mänskligheten och för sin delaktighet i "Aktion-T4" projektet. I förhör ångrade han ingenting och vidhöll att han tyckte nationalsocialismen var en underbar idé. 1950 dömdes Karl Edvard till 18 månaders fängelse samt 5 000 D-mark i böter såsom medbrottsling av grad III. Det väckte starka protester i Coburg då många av nazisternas offer tyckte att han kom för lätt undan men vid det laget hade han hunnit bli så sjuk i cancer och reumatism att han slapp avtjäna fängelsestraffet av hälsoskäl även om han blev utblottad ekonomiskt.

”Förvånansvärd mild dom för nazisthertigen”, skrev Expressen på sin löpsedel vid den tiden. En tysk historiker skriver om kung Carl XVI Gustafs morföräldrar att ”Hertigen och särskilt hertiginnans... skarpt och aggressivt judefientliga hållning fick hakkorsrörelsen att blomstra”. Karl Eduard avled 1954 i cancer 69 år gamal. Då hade hans dotter Sibylla flyttat från Haga slott och bosatt sig på Stockholms slott sedan fyra år tillbaka tillsammans med sina fem barn. Hon var då sedan länge änka.

"Han skulle ha varit en permanent pinsamhet, en svensk kung med en nazistmedlöpare till svärfar"

Sibylla drabbades efter kriget från många håll av misstro i det nya hemlandet. Hon och maken förekom flitigt på olika tysktalande föreningar i Sverige, men vid denna tid misstänktes lätt allt tyskt för att vara nazistiskt, vilket gjorde att paret snart misstänkliggjordes i ögonen på press och allmänhet. Tyskhatet kom att rikta sig främst mot henne. Hennes släktingars påvisbara samröre med nazismen gjorde även henne personligen till måltavla för antinazistisk kritik.

Sibylla hade också svårigheter med svenska språket, vilket också bidrog till att skapa avstånd till allmänheten. Hon som tidigare betecknats som öppenhjärtig, glad och livlig, blev alltmer tystlåten, sluten och reserverad. Varken hon eller maken arvprins Gustaf Adolf fick något bra förhållande till press och allmänhet, trots att åtminstone Sibylla försökte överbrygga klyftorna.

Bland alla hennes övriga uppdrag kan nämnas ordförandeskap i Sällskapet barnavård (1948) samt hedersordförandeskap i Hörselfrämjandet (1935), Sveriges Flickscoutråd (1939), Kvinnliga bilkåren (1939), Stiftelsen Solstickan (1941) och Stiftelsen Drottning Victorias Vilohem på Öland (1951) men någon prinsessa av folket blev hon aldrig för hon blev varken en prinsessa eller en drottning eftersom hennes man aldrig hann bli varken kronprins eller kung. Ödet ville något helt annat...

Bara två år efter krigsslutet skulle allt sluta i fatal katastrof. Den 26 januari 1947 var

Den 26 januari 1947 förolyckades arvprins Gustaf Adolf när en Douglas DC-3 från KLM havererade strax efter start på Kastrups flygplats. Samtliga 22 ombord omkom.

280e0487-19f9-4adc-b5c0-9eeec67b8102_edi

arvprins Gustaf Adolf tillsammans med sin adjutant, greve Albert Stenbock på väg hem till Stockholm efter en vildsvinsjakt hos prins Bernhard av Nederländerna på Palais Soestdijk i Holland. Den Douglas DC-3 från KLM som de färdades i havererade kort efter en mellanlandning på Kastrups flygplats utanför Köpenhamn och Gustaf Adolf och Stenbock samt de andra 20 ombordvarande, 16 passagerare och de sex i besättningen omkom i flygolyckan.

En mekaniker hade glömt att ta bort den metallkil som låst det bakre höjdrodret under uppehållet på Kastrup. När DC 3:an lyft stegrade sig planet plötsligt, omöjligt att manövrera och gick i marken och fattade eld. Sverige hade förlorat sin arvprins men tronen var i sista sekund räddad. Bara nio månader innan flygolyckan hade paret Gustaf Adolf och Sibylla fått sitt femta barn - en son!

Arvprins Gustaf Adolf lämnade efter sig en förkrossad Sibylla med fem barn, fyra döttrar, en son: det som pressen kallade "den lyckliga familjen på Haga." En kunglig tragedi och kanske en ödets nyck. Om Gustaf Adolf inte reste till Holland den där januaridagen 1947, vad hade då hänt? Hade Sverige fått en nazist på den kungliga tronen? Efter samstämmiga uttalanden från hans bröder och om man läser mellan raderna i boken "Han som aldrig fick bli kung" (av Per Svensson, 2006) skulle nog arvprinsen aldrig bli någon folklig kung. Han hade helt enkelt alla de personligheter en kung inte bör ha. Prinsen var så uppenbart opersonlig och kanske obildat ointelligent, att ingen räknade med honom - inte ens som nazist...

”-Ingen tysk bör ställas till svars för krigsbrott eftersom ingen tysk är skyldig till något sådant”

När den tyska krigslyckan vände tycks arvprinsen försvunnit in i dimman. Närmare nazistiska sympatier än Gustaf Adolfs är svårt att komma, utan att kallas nazist. Arvprinsen tänkte aldrig efter, kanske förstod han inte alls eller mycket litet av vad Hitler representerade. Å andra sidan stämde mycket i nazismen, liksom i konkurrerande nationalistiska rörelser i Tyskland, med prinsens militära idealbild.

Det var lika lockande att bli nazist som att klä sig i uniform. Skuggorna skulle ha jagat honom. Det som begravts skulle ständigt ha grävts upp på nytt. Han skulle ha varit en permanent pinsamhet, en svensk kung med en nazistmedlöpare till svärfar, en statschef med hakkors som bröllopsminne. Det hade aldrig gått. Han hade alltid varit en gengångare i 30-talets spökarme. Det var en ödets cyniska ironi och kanske lika bra för monarkin, kungahuset och alla landets rojalister att han aldrig fick bli kung. I alla fall om man ska tro de som kände honom.

Efter flygolyckan sattes "tyskan på slottet" i isoleringscell på livstid, ensam, utlämnad i ett för henne främmande land med fem barn i en eftervärld som mer eller mindre hatade allt vad tyskar hette. Efter kriget blev det allt viktigare för allt fler svenskar att ge uttryck för sin motvilja mot det tyska. Och det blev Sibylla som fick bli måltavla för tyskhatet i Sverige. Detta gjorde att han aldrig blev älskad av folket, hon blev en skamfläck i vår så annars stolta monarki. Hennes enda uppgift blev nu att uppfostra sonen Carl Gustaf till kung.

Sibylla på Stockholms slott med sina fem barn "Hagaprinsessorna" Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina samt sonen Carl Gustaf. Foto från 1952.

tumblr_pcaencE9hC1warhxxo1_1280_edited.j

Sitt tyska arv och problem med svenska språket gjorde henne med tiden alltmer avskärmad, sluten och introvert. Sedan drottning Louise avlidit 1965 övertog Sibylla den inofficiella platsen som rikets första dam, eftersom hon nu var kronprinsens mor men någon kunglig titel fick Sibylla aldrig. Hon framträdde vid sin svärfar kung Gustaf VI Adolfs sida och utgjorde ett starkt stöd för honom efter Louises bortgång. Hon hade från 1950 en egen våning på Stockholms slott. Somrarna tillbringade hon på Solliden, där hon ägnade sig åt bland annat naturskydd. Men trots hatet, illviljan och förföljelsen behöll Sibylla en disciplinerad och respektabel livshållning för det svenska hovet.

Det kan och ska inte döljas att prinsessan Sibylla genom åren, i svensk press, har varit en direkt förföljd person, kring vilken illvilja varit i funktion. Exemplen kunde bli många, som när människor ropade elaka saker till Sibylla eller när hon var ute på officiella uppdrag. Ibland sparkade illasinnade människor på hennes bil. Sibylla fick under flera decennier varje dag flera anonyma brev där hon kallades saker som ”svikare” eller ”jävla tyska”. Hon tog illa vid sig och blev alltmer rädd för att vistas i officiella sammanhang där hon kunde råka ut för trakasserier.

Hennes sista offentliga framträdande var vid en operasoaré vid Gustaf VI Adolfs 90-årsdag. Sibylla avled knappt 3 veckor därefter i tarmcancer, den 28 november 1972, knappt ett år innan hennes svärfar kronprins Gustaf Adolf avled och hennes son blev Sveriges nye kung. Sibylla kremerades efter eget önskemål och urnan med hennes aska gravsattes på en liten kulle på kungliga begravningsplatsen jämte sin man i Hagaparken. Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha blev 64 år.

"...och kanske framförallt de politiska partierna Socialdemokraterna och Centerpartiet"

Nästan exakt femtio år efter det kungliga bröllopet i Coburg stod brudparets son kung Carl XVI Gustaf tillsammans med sin tyska fru, drottning Silvia och sina kusiner från Sachsen- Coburg- Gotha på rådhusets balkong i Coburg och talade inför 10 000 människor om sin älskade mamma, hennes vackra hembygd och sina kära släktingar.

Han berättade hur han besökt Coburg som barn och om hur hans mormor Victoria Adelheid "stolt hade visat honom de platser där våra släktingar under många år hade verkat och levt". Om sina släktingars mera komplicerade politiska förhållande till Tysklands historia hade han ingenting att säga. Bröllopet 1932 blev ett avstamp för de rykten som kom att genomsyra kungahuset under årtionden framöver.

Kung Carl XVI Gustaf kan inte rå för att hans morfar och mormor var en av nazismens tidigaste stöttepelare och att även hans föräldrar delade denna syn. Men en monark ärver inte bara sitt ämbete. Det är inte bara titeln, slotten, serafimerorden och apanaget som går i arv. Historien är också en del av arvegodset. Carl Gustafs föräldrar döpte honom till Carl Gustaf Folke Hubertus.

Namnet Hubertus fick han efter sin morbror som 34 år gammal stupade på östfronten. Också han med tydliga nazistsympatier. Själv gav han sin äldsta dotter, kronprinsessan Victoria, också namnet Adelheid efter sin mormor som kom att bli en viktig pusselbit i berättelsen hur Coburg blev ett nazistiskt fäste.

Sibylla besöker skadade tyska soldater på ett sjukhuståg genom det neutrala Sverige. Bilden tagen i Krylbo 1941.

Det nazistiska kungliga arvet har varit svårt att tvätta bort, kanske för kungamakten vill framstå som en symbol för nationen. Många viktiga institutioner i det svenska samhället har också undvikit att se klart på sin egen och Sveriges roll under nazisttiden. Ärkebiskopsämbetet, militärledningen och kanske framförallt de politiska partierna Socialdemokraterna och Centerpartiet samt den svenska pressen -främst Aftonbladet- är bara några exempel. Bara det faktum att arkivet efter arvprins Gustaf Adolf var något som Hovet höll hemligt i 70 år efter hans död och inte blev tillgängligt förrän 2017 säger det mesta. Men när arkiven fick öppnas var arvprinsen Gustaf Adolf sedan länge glömd och nya naziskandaler hade seglat in i det kungliga slottet för det slutar inte här...

Även drottning Silvia är befläckad av nazismen. År 2002 avslöjar en tidning att drottning Silvias far Walther Sommerlath varit medlem i det tyska nazistpartiet. De för allmänheten dittills helt okända uppgifterna fick stor spridning i svenska medier. Hennes far, Walther Sommerlath, gick med i nazistpartiet redan 1934. Efter avslöjandet kommenterade drottning Silvia och bekräftade att hennes far hade varit nazistpartimedlem, men att han inte varit politiskt aktiv. Hon förnekade också att hans fabrik i Tyskland skulle ha tillverkat krigsmateriel, vilket uppgifterna tydde på.

Man kunde inte hitta något uttalande från Walther där han tar avstånd från partiet eller dess politik och Walther var medlem av partiet tills det upplöstes och förbjöds av de allierade efter kriget. Walther anklagades bland annat för ”arisering” och utnyttjandet av en judisk affärsman. Det tidigare publicerade kartotekskortet visar att Walther gick med i nazistpartiet den första december 1934 men ingen tvingades till medlemskap i NSDAP, tvärtom. Istället ansågs det vara en stor fördel att ha en sådan partibok för en tysk affärsman som Walther Sommerlath.

”Det är tänkvärt att de två mest nazivänliga politiska partierna idag helt glömt sin egen historia”

Under de kommande åren kom Walters nazistanklagelser titt som tätt upp i svensk media vilket till slut resulterade i att drottning Silvia lejde grävande journalister att göra efterforskningar för att rentvå sin far. 2013 kom boken "Drottningens hemlighet" ut av journalisten Johan Åsard. Boken kunde bevisa det mesta om Walters förehavanden under kriget och därefter blev Hovets taktik att bara tysta ner allt som hade med Walter att göra.

Boken ledde till stor uppståndelse men bara bland de fanatiska royalisterna, allmänheten orkade inte längre bry sig. I en intervju i december 2018 beskrev Silvia de 20 pärmar hon samlat på sig under sin egen utredning om sin far och känslorna kring att han avslöjats som nazistmedlem: "– Ska jag vara ärlig? Det var en stor chock!"

Victoria, som en dag ska ärva tronen efter sin far, kung Carl XVI Gustaf , samt syskonen Carl Philip och Madeleine har alltså en morfar som var nazist. Deras farmor och farfar hade tydliga nazistiska sympatier och deras farmors föräldrar var ledande inom nazistpartiet i Coburg. Det är en kunglig historia ingen kan tvätta bort eftersom monarkin går i arv. De tvingas resten av sitt liv leva med att deras ämbeten går i arv.

En svensk journalist tyckte till och med att Victoria skulle be svenska folket om ursäkt för hennes gamla släktingars politiska uppfattning. Victoria tvingas bära ett ok hon inte har någon som helst skuld i.

Gustaf_Adolf_of_Sweden_&_Sibylla_of_Sweden_grave_2009_(1)_edited.jpg

Prinsessan Sibylla kremerades och urnan med hennes aska gravsattes på kungliga begravningsplatsen i Hagaparken.

För ska någon be om ursäkt ska vi kanske börja i rätt ände. Det är extra tänkvärt att de två mest nazivänliga politiska partierna idag helt glömt sin egen historia under de mörka krigsåren. Inom politikerposterna går inget i arv och politik handlar lika mycket om att ljuga som att skapa falska förhoppningar. Socialdemokraterna och Centerpartiet har kommit lindrigt och lätt undan sitt förflutna och detta genom att man systematiskt skyllt sin egen historia på andra partier som inte ens existerade när Hitler levde.

Dagens partiledare har frivilligt valt att gå in i ett politiskt parti med bruna ränder. Till skillnad från Victoria har de frivilligt valt att bära oket och arvet av partiets förflutna vidare. Då har man också ett ansvar att berätta sin sanna historia och be om ursäkt för detta. Till skillnad från Victoria har de därför en moralisk skuld att bära. Skillnaden är bara att de inte har förstånd nog att förstå det själva och de har lyckats med sina lögner enbart för att det svenska folket är lika naiva och lättlurade om sitt lands förflutna och lika okunniga som sina egna partiledare.

Det kanske då inte är så konstigt att Sverige ser ut så som det gör idag...

// Anders Johansson.

Källa & Lästips:

"Familjen Bernadotte" (2021) Arne Norlin & Niklas Lindblad.

"Mein lieber Reichskanzler!" (2015) av Staffan Thorsell

"Han som aldrig fick bli kung" (2006) av Per Svensson

"Käre prins, godnatt!" (1977) av Lennart Bernadotte

"Karl Edvard" – engelsk prins i Nazityskland (LÄNK)

"Sibylla en biografi" (2007) av Roger Lundgren

"Min egen väg" (1997) av prinsessan Birgitta