Järnmalmsexporten

Järnmalmsexporten.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"Det var svensk malmexport som gjorde det möjligt för Adolf Hitler att starta andra världskriget"

Detta är historien om Sveriges järnmalmsexport till Nazityskland. Utan denna järnmalm hade Adolf Hitler aldrig kunnat bygga upp sin krigsmakt på så kort tid och sedan starta andra världskriget!

Lyssna:Järnmalmsexporten

00:00 / 1:00:55

Efter förlusten av första världskriget förbjöds Tyskland att inneha en krigsmakt och känsliga varor till Tyskland reglerades i ett avtal som kom att kallas "Versaillesfreden". Syftet med "Versaillesfreden" var att omöjliggöra för tyskarna att starta ett nytt världskrig men när Adolf Hitler kommer till makten 1933 börjar man importera enorma mängder järnmalm från Sverige. Järnmalm som i Krupp-koncernens smedjor blev till vapen. Den svenska järnmalmen förvandlades till stridsflygplan, slagskepp, ubåtar och stridsvagnar. Bara sex år efter Hitler tagit makten över ett totalt sargat Tyskland startar han det andra världskriget. Hitler har då byggt upp världens modernaste och västeuropas största krigsmakt. Allt byggt på rekordtid. Byggt med hjälp av svenskt stål. Detta är berättelsen om den svenska exporten till Nazityskland av den svenska järnmalmen:

"Världens sämsta fredsavtal"

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Först en kort tillbakablick på världshistorien:

Efter förlusten av ”Det stora kriget” (det vi idag kallar ”Första Världskriget”) tvingades Tyskland den 28 juni 1919 i den franska staden Versailles skriva under ett fredsavtal, den s.k. ”Versaillesfreden”. I fredsavtalet blev tyskarna tvungna att ta på sig hela skulden för "Det stora kriget" och man tvingades lämna ifrån sig 13% av sitt landområde. Det innebar att Tyskland förlorade stora industriella och ekonomiska resurser. Bland annat viktiga järnmalmstillgångar och en fjärdedel av sina koltillgångar. Omkring tio miljoner tyskar hamnade utanför Tysklands nya gränser och alla kolonier förlorades.

De allierade, särskilt Frankrike, ville försäkra sig om att Tyskland aldrig mer skulle kunna utgöra ett militärt hot. Därför tilläts Tyskland bara ha en armé med högst 100 000 man med endast en lättare vapenutrustning och en marinkår med högst 15 000 man och inget flygvapen. Den allmänna värnplikten förbjöds. Den tyska gränszonen mot väst, Rhenlandet, skulle vara demilitariserad. Produktions- och transportmedel beslagtogs av segrarmakterna. Fabriker, gruvor, maskiner, större handelsfartyg och alla tillgångar utomlands beslagtogs av segrarmakterna. Miljoner ton av den tyska kolproduktionen skulle levereras till bland annat Frankrike, vars gruvor i den norra delen av landet hade sprängts av tyskarna under kriget.

Den slutliga nådastöten var det enorma krigsskadestånd tyskarna tvingades betala. Den officiella summan som fastslogs 1921 var enorm, 132 miljarder

Treaty_of_Versailles_Signing,_Hall_of_Mi

Första världskriget (1914–18) hade lagt Europa i ruiner och kostat 21 miljoner människoliv. Efter kriget ritade segrarna om Europas karta och straffade Tyskland i den s.k. "Versaillesfreden" senare även kallat "världens sämsta fredsavtal".

guldmark, som skulle betalas av under dryg fyra decennier. Tyskland skulle alltså inte kunna börja resa sig igen förän under mitten av 1960-talet! Tyskland var med andra ord totalt krossat, förnedrat och ruinerat!

En krigsskadad och stukad tysk soldat som deltog i ”Det stora kriget” vägrade acceptera det -i hans tycke- förnedrande fredsavtal som de tyska ledarna skrivit under. Soldaten kände sig sviken av sina ledare och det tyska folket skulle inte behöva utstå detta kränkande nederlag, ansåg han. Soldaten lämnade militären och började istället kämpa politiskt inom det Tyska Arbetarpartiet (Deutsche Arbeiterpartei, DAP) mot "Versaillesfreden" och för att resa det tyska landet och det tyska folket igen. "Deutsche Arbeiterpartei" bytte 1920 namn till ”Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei” - NSDAP- idag kallat "nazistpartiet" och den stukade soldatens namn var Adolf Hitler!

Adolf Hitler kommer till makten 1933 och började på rekordtid bygga upp det som bara några år senare skulle bli en av världens största och modernaste krigsmakter. Efterhand gjorde Hitler klart för omvärlden att han fullständigt struntade i "Versaillesfreden" och det blev ingen hemlighet att Tyskland nu var i full gång att återuppbygga sin krigsmakt. Hamnar och varv började snabbt byggas ut. Enorma krigs- och vapenfabriker började byggas och en omfattande infrastrukturutbyggnad med stora motorvägar började anläggas kors och tvärs över hela det tyska riket. En av anledningarna var att Hitler ansåg att krig var enda sättet att kunna bryta den för tyska folket så förnedrande "Versaillesfreden".

Hitlers drömmar stannade dock inte bara vid att upplösa "Versaillesfreden" utan även krossa de länder som tvingat Tyskland underteckna detta fredsavtal. Därutöver skulle Tyskland härska över de länder som förslavat och förnedrat tyskarna. Främst riktade sig hatet mot Frankrike och Storbritannien och innanför Tysklands egna gränser fick judarna skulden för allt ont som drabbade Tyskland. I Hitlers storslagna drömmar skulle ett på nyfött Stortyskland -"Det Tusenåriga Riket"- snart ta över världsherraväldet! Alla förstod att något farligt var på gång att hända. Nästa alla...

"Alla visste vid denna tidpunkt att järnmalmen slutligen blev till vapen"

Hitler hade allt! Han hade folket med sig. Han hade arbetskraft och soldater. Han hade duktiga ingenjörer och konstruktörer. Men det fanns en mycket viktig pusselbit som Hitler saknade i uppbyggandet av det nya Tyskland. Den pusselbit som var helt avgörande för att kunna bygga upp Västeuropas mäktigaste krigsmakt. För att bygga vapen behövs stål och stål får man från järnmalm, och just järnmalm var något Tyskland inte hade tillräckligt mycket av. Och den järnmalm man hade var inte av tillräckligt bra kvalitet. Något däremot grannen och den gode vännen i norr -Schweden- hade i överflöd! Och det bästa av allt: svensk järnmalm var av absolut bästa kvalitet!

Den svenska järnmalmsexporten var sedan 1927 reglerad i den s.k. Grängebergslagen, som föreskrev att exporten fick vara högst 10,5 miljoner ton per år. Efter Hitlers maktövertagande 1933 ökade Tysklands andel av kvoten från 1,5 miljoner ton till 5 miljoner ton. Hälften av all järnmalm vi exporterar, exporterar vi nu till Hitler! 90% av all importerad järnmalm för att kunna bygga upp Hitlers krigsmakt kom från Sverige! I princip skickade Sverige vapen och krigsmaterial direkt till Hitler för det rådde föga tvivel om vad järnmalmen användes till. Tyskland rustade upp i ett tempo och i en omfattning som saknade motstycke i modern tid. Allt visste vid denna tidpunkt att järnmalmen slutligen blev till vapen!

Under mellankrigstiden var Sveriges handel med Tyskland 20% av vår totala utrikeshandel. Inget annat land var i närheten av dessa siffror. Under åren

Under den isfria tiden gick malmtransporterna med båt även från Luleå. Detta var en snabbare och säkrare väg under kriget men Narvik förblev den viktigaste hamnen med 2/3 av volymen.

från Hitlers makttillträde 1933 fram till krigsutbrottet i september 1939 skeppades enorma mängder järnmalm från malmfälten i norra Sverige via järnväg till norska hamnstaden Narvik och därifrån vidare med fartyg till järnverken i Tyskland där krigsfartyg, u-båtar, kanoner, stridsvagnar och stridsflygplan började massproduceras i en omfattning som Europa aldrig tidigare (eller senare) skådat. Förutom järnmalm exporterade även Sverige i princip alla de kullager Tyskland behövde i sin krigsmakt. Vi sålde 100 miljoner kullager varje år, vilka höll Hitlers krigsmaskin rullandes - bokstavligt talat!

Under krigsåren 1939-1945 blev Tyskland fortsatt den dominerande handelspartnern. Handeln reglerades av årliga handelsavtal mellan länderna. De mest värdefulla exportprodukterna var skogsprodukter och järnmalm vars export till tyskarna nu ökade från 5 miljoner ton till 10 miljoner ton järnmalm per år. I utbyte mot detta importerade vi bland annat koks och kol. Produkter som då var viktiga varor för det svenska samhället.

Genom importen av malm från Sverige undvek tyskarna också andra problem som de hade i samband med den inhemska produktionen. Det rådde brist på arbetskraft i gruvorna och transportmöjligheterna var begränsade. Handeln med svenskarna innebar att de inte behövde ödsla tid på sådana bekymmer. Tillgång på malm samt störningsfria leveranser blev en förutsättning för att den tyska industrin skulle kunna möta kraven på en ständigt ökande vapenproduktion. Järnmalmen från Sverige var i det närmaste oumbärlig för tyskarna eftersom den var av mycket god kvalitet med hög järnhalt och låg fosforhalt, och därför betydligt bättre än malmen från de franska och tyska gruvorna.

Om man ska vinna ett krig måste man ha de bästa vapnen och då behövs järn och stål i enorma mängder, det visste Hitler. Hans planer för "Det Tredje Rikets" världsherravälde stod och föll med säker leverans av stora mängder svensk järnmalm. Hitler var således helt beroende av säkra leveranser av järnmalm från Sverige till Tyskland. Den tyske industrimagnaten Fritz Thyssen konstaterade redan före kriget att det land som kontrollerade de svenska malmgruvorna skulle vinna den förestående storkonflikten. Fritz skulle få helt rätt! Norge blev därför den svenska järnmalmens olycka. Natten till den 9 april 1940 invaderar och ockuperar Nazityskland vårt västra broderland. En av de främsta anledningarna till ockupationen av Norge var att Hitler måste säkerställa den svenska järnmalmens väg från Narvik till Tyskland.

"84% av all svensk järnmalm gick direkt till Hitler och Nazityskland."

Den svenska malmen med hög fosforhalt användes till bland annat fartygsplåt och järnvägsräls eller att tillverka stål av annat slag som kunde användas inom andra delar av krigsindustrin. Den viktigaste malmen inom vapenindustrin var dock den med låg fosforhalt. Under kriget ökade andelen lågfosformalm till Tyskland från 10% till 25%. Tyska beräkningar av landets järnmalmsbehov visade att Tyskland inte kunde klara sig utan den svenska malmen med låg fosforhalt.

I London insåg Winston Churchill tidigt problemet med den svenska järnmalmshandeln med Tyskland i händelse av man skulle hamna i en ny konflikt med tyskarna. Winston Churchill varnar omvärldens ledare (även de svenska) vad som höll på att hända i Tyskland under Hitlers regim.

Vid tidpunkten 1937-1938 var alla länder och dess ledare klart medvetna att Hitler höll på att återuppbygga en världsledande krigsmakt. Tyskland rustade sig inför det krig som de hade varnat för skulle komma. Ingen förstod allvaret, att all denna enorma vapenarsenal snart skulle användas mot dem. Man visste att något stort och oroväckande var i görningen men ingen ville riktigt ta på Winston Churchills varningar på allvar. Det skulle snart visa sig bli ett ödesdigert misstag...

Hemma i Sverige bestod regeringen av majoritetskoalition mellan

Sveriges export under 1937 så gick 84% av vår järnmalm direkt till Nazityskland. 9 % gick till övriga länder och endast 7% stannade i Sverige.

Socialdemokraterna och Bondeförbundet (n.v. Centerpartiet) men inget av partierna såg något omoraliskt att fortsätta förse Tysklands diktator Adolf Hitler med all den järnmalm alla visste han nu behövde för att återuppbygga sin krigsmakt. För Sveriges del var handeln med Tyskland viktig. Det svenska näringslivets inställning var att hjulen skulle hållas i gång nästan oavsett vad som än hände. Sverige kunde göra affärer med alla. Så som de svenska företagen såg det, fanns det inga restriktioner för alliansfria stater. I slutet av 1930-talet stannade bara 10% av den svenska järnmalmsproduktionen på hemmamarknaden. Den totala årsproduktionen 1937 var på 15 miljoner ton, varav 14 miljoner ton exporterades och 90% av dessa 14 miljoner ton gick på export direkt till Nazityskland. Således gick alltså 84% av all svensk järnmalm direkt till Hitler och Nazityskland.

Två tredjedelar (10,8 miljoner ton) av all den svenska järnmalmen kom från Norrland. Främst gruvdistrikten runt Kiruna, Malmberget och Gällivare och all denna malm gick på export via järnvägen "Malmbanan" ut till den isfria hamnen i Narvik, men sommartid även via hamnen i Luleå. Den övriga tredjedelen (4,2 miljoner ton) av malmen kom från gruvor i övriga Sverige, främst Mellansverige. Malmen från dessa gruvor skeppades huvudsakligen från Oxelösund men också en rad andra mindre svenska hamnar användes. Av produktionen i de mellansvenska gruvorna exporterades drygt ¾ (3,2 miljoner ton) av malmen. Grängesberg ägde ca en tredjedel av dessa mellansvenska gruvor. »Bruksgruvor«, dvs. gruvor ägda av ett eller flera svenska järnbruk stod för den andra tredjedelen och den återstående tredjedelen ägdes av tyska gruvbolag .

Tyskgruvornas malmproduktion gick nästan oavkortad på export direkt till Tyskland. Under kriget svarade dessa tyskgruvor för ca tio procent av den totala svenska exporten. Tyskgruvorna var vare sig okända eller hemliga, utan samtiden uppfattade dem som en normal verksamhet. De drevs i form av svenska aktiebolag och produktionen redovisades offentligt. Redan långt före första världskriget hade den nyblivna men relativt malmfattiga stormakten Tyskland ögonen riktade norrut. Bland annat spanade man in de fantastiska malmfynden kring Kiruna i den svenska lappmarken. Flera tyska och även österrikiska stålföretag kom med tiden att bilda svenska dotterbolag för att driva gruvor i Sverige. Men tyskskeptiska krafter i Sverige ogillade vad som pågick. När krigslyckan började vända för tyskarna i första världskriget kring 1916 blev det förbjudet för utländska intressen att köpa gruvor i Sverige. Dock fick de gruvor som redan var i utländsk ägo så förbli. Det handlade framförallt om mindre malmfyndigheter i Bergslagen och i övriga Mellansverige.

"Sverige som ensam storleverantör sålde 10 miljoner ton järnmalm varje år till Hitler"

De tyskägda gruvorna i Sverige innehöll mest fosforhaltig malm av låg kvalitet, vilken är kostsam att göra till användbart stål – den typ av malm som stålföretag endast tar i anspråk om efterfrågan är mycket stor. I Hitlers Tyskland var Hermann Göring ansvarig för att industrin skulle ha tillgång till malm och mineraler. Han beordrade, ibland närmast desperat, de tyska stålföretagen att på alla upptänkliga vis säkra försörjningen av de viktiga råvarorna. Det var mot bakgrund av detta som bolagen utvidgade sin gruvverksamhet i Sverige. Verksamheten vid de tyska gruvorna före och under kriget uppfattades som ofarlig och som en god affär för svenska intressen. Tyskarna stod för de oftast olönsamma investeringarna, svenska arbetare fick jobb och svenska staten fick skatteintäkter.

Någon större samtida debatt om tyskgruvornas existens förekom inte. En orsak till detta var kanske att de tyskägda gruvorna inte tycks ha varit förtyskade på något sätt. Det förekom inga hakkorsflaggor eller Hitlerporträtt och de tycktes vara omtyckta såväl före som under kriget. De svenska gruvarbetarna i de tyskägda gruvorna hade nämligen bättre betalt än de som arbetade i de svenskägda gruvorna. Någon större betydelse för den tyska krigsmakten fick aldrig de tyskägda gruvorna och efter kriget hamnade de i svenska statens ägo, först genom Flyktkapitalbyrån sedan genom det statliga gruvbolaget AB Statsgruvor.

Fundamenten från den rälsbana som användes vid malmtransport från tyskgruvan vid berget Smålands Taberg står ännu kvar i Taberg strax söder om Jönköping.

Den 1 september 1939, angriper Hitler Polen och det andra världskriget är därmed ett faktum. Det stod nu klart för alla vilken enorm krigsmakt Adolf Hitler på rekordtid byggt upp sedan han kommit till makten bara sex år tidigare. Mycket tack vare den svenska järnmalmsexporten och kullagerexporten som den svenska koalitionsregeringen godkände under alla dessa mellankrigsår, trots mycket kraftiga varningar från omvärlden.

Fram till krigsutbrottet var Sverige en av de absolut största leverantörerna av järnmalm till Tyskland. Det första som händer efter krigsutbrottet är att länder stoppar eller minskar malmexporten till Tyskland - alla utom Sverige! Efter krigsförklaringarna stod Sverige som ensam storleverantör och sålde i snitt 10 miljoner ton järnmalm varje år till Hitlers vapenfabriker. Järnmalmen var, vilket är föga omtvistat, oerhört viktig för Tyskland - framförallt under de första krigsåren. Ju fler länder Tyskland sedan ockuperar, främst Frankrike och Belgien, kommer tyskarna över deras malmgruvor och sålunda blir de mindre beroende av den svenska malmen. Men ändå måste de ha just den lågfosformalm som bara svenskarna kan leverera.

I början av kriget täcktes nästan hälften av Tysklands järnmalmsbehov av svensk malm. Tyskland förbrukade 22 miljoner ton järnmalm om året, av vilka landet producerade cirka hälften på egen hand men denna malm var dock av betydligt sämre kvalitet och måste blandas med svensk malm för att kunna användas inom vapenindustrin. När kriget nu var ett faktum blev det vanskligt för Hitler och Nazityskland att transportera järnmalmen från Sverige via den isfria hamnen i Narvik. Båttransporten från Narvik till Tyskland var lång och farlig. Stormar och hög sjö i Nordatlanten var en sak men det farligaste var de brittiska skepp och u-båtar som låg utmed norska kusten och sänkte transportfartygen. Man började istället alltmer skeppa malmen ner till hamnen i Luleå och härifrån genom Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön ner till Tyskland. En nästan hälften så lång sträcka och betydligt säkrare från både stormar och angrepp. Under sommarmånaderna skeppades en tredjedel av den norrbottniska malmen via hamnen i Luleå.

Slutsatsen var att det gällde att ta fram transportalternativ om Narvik skulle falla. Luleå skulle inte klara all lapplandsmalm. Det Luleå inte klarade måste gå till andra, isfria hamnar längre söderut i Sverige. Det innebar malmtåg genom stora delar av Sverige och långa transportsträckor. Det handlade om 6,3 miljoner ton malm som måste ta en annan väg, främst under vintermånaderna. Tyskarna såg hamnarna i Gävle, Värtan (Stockholm) och Oxelösund som de bästa alternativen men här fanns också andra alternativ såsom hamnarna i Otterbäcken, Västerås och Köping.

Luleå sågs av Hitler som en säker hamn. Han visste att ett bombanfall mot Luleås hamn från de allierades sida skulle vara ett angrepp på ett ”neutralt” land, vilket Storbritannien aldrig skulle våga ge sig på. Storbritannien och Frankrike hade dock långtgående planer att spränga såväl hamnen i Luleå som hamnen i Oxelösund. Under våren 1940 planerade man ett stort flyganfall med start från Nordnorge för att flygbomba Luleås hamn under "Operation Paul" men Hitlers ockupation av Norge i april 1940 satte stopp för dessa planer. Under sommaren planerade man istället spränga ett flertal fartyg vid hamnen för att göra den obrukbar under "Operation Sub-Artic” men även detta misslyckades. Hamnen i Oxelösund skulle också sprängas våren 1940 under "Operation Lumps" men i sista sekund kunde attentatsmännen gripas av den svenska säkerhetspolisen.

"Churchill var nöjd, Per-Albin var jättenöjd - men nöjdast av dem alla var Hitler"

Hitler var fullt medveten om hur viktigt det var för kriget att de hade full kontroll över hamnen i Narvik och att man kunde säkerställa malmleveranserna året runt utmed den norska kusten ner till järnverken i Tyskland. Bara sex månader efter Hitler startade andra världskriget invaderar och ockuperar Hitler Norge natten till den 9 april 1940. Till Narvik skickade Tyskland cirka 1850 soldater ombord på tio jagare.

Dagen efter slog den brittiska flottan till, lyckades segla in i Ofotfjorden och det blev ett sjöslag i hamnen som fick namnet "Slaget om Narvik". Strider förekom också på land och även nära svenska gränsen. Narviks stad fick omfattande skador av bombardemanget. Norska motståndsmän och de allierade bjöd på hårt motstånd för att försvara Narvik men efter två månaders strider fick de till slut ge upp. Narvik och dess isfria hamn var nu i Hitlers händer...

Efter att tyska demoleringsexperter, som anlänt till Narvik med svenskt tåg och förstört malmhamnen när man trodde slaget var förlorat, försvann möjligheten att exportera stora mängder malm från Sverige till Narvik under resten av året. I stället fick exporten av malm ske via Luleå.

Det fanns dock ett allvarligt bekymmer med transportvägen via Luleå. Det gick inte transportera malmen från Luleå under vintermånaderna pga isen i Bottenviken. Dessutom började allierade och ryska u-båtar bli ett allt farligare

Narvik var pga den svenska järnmalmen Norges viktigaste stad. "Slaget om Narvik" har skildrats genom böcker och filmer. Tyskarna förlorade 10 jagare och 2 ubåtar men segrade i juni -1940.

eyJidWNrZXQiOiJzdGF0aWMudXNoZXJ1LmNvbSIsImVkaXRzIjp7InJlc2l6ZSI6eyJmaXQiOiJjb3ZlciIsIndpZH

hot även i Östersjön. Än idag är det utraderat i vår historia att 203 svenska sjömän offrade livet under dessa malmtransporter då många fartyg torpederades av de allierades fartyg och u-båtar. Bara för att detta utfördes av vinnarmakterna får vi aldrig glömma bort dessa 203 svenska sjömän som dödades! De Allierade i allmänhet och Winston Churchill i synnerhet var rasande och anklagade -med all rätt- Sverige för direkt medlöperi med Hitler och Nazityskland när vi fortsatte, och dessutom ökade järnmalmsexporten till ett land som nu -åter igen- startat krig i Europa.

Sverige gjorde då ett simsalabim avtal i den högre dubbelmoraliska skolan. Genom att dra ner mängden järnmalm som exporterades till Tyskland från 10 miljoner ton till "bara" 7,5 miljoner ton per år, lugnades de allierade, tillfreds med att den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen äntligen gett efter för påtryckningarna. Vad de Allierade inte visste, och inte heller kunde kontrollera, var att kvaliteten på järnmalmen hade förbättrats - nu utgjordes en mycket större andel, av för tyskarna, attraktiv lågfosformalm. Exporten av denna mycket högkvalitativa järnmalm ökade från 10% till 25% av den totala andelen järnmalm - en ökning med 150%! Alla var nöjda och järnmalmstransporterna kunde fortsatta från Luleå och från Narvik till Tyskland. Winston Churchill var nöjd, Per Albin Hansson var jättenöjd men nöjdast av dem alla var Adolf Hitler...

Sverige kunde mitt i ett brinnande och krigshärjat Europa fortsätta leverera järnmalm för Hitlers vapentillverkning samtidigt som man grundlurade de Allierade! Exporten var orsaken varför Hitler aldrig såg Sverige som en fiende eller att han aldrig på allvar behövde överväga en invasion. Hitler behandlade Sverige med silkesvantar under hela kriget och det handlade egentligen bara om en sak - järnmalmen. Han hade fullt förtroende för Sveriges eftergiftspolitik och våra vänskapsband var tydliga och starka ända fram till dess att krigslyckan vände för Hitler hösten 1944. Faktum är att mitt under brinnande krig ökar regeringen järnmalmsexporten markant till Nazityskland! I juni 1940 undantogs gruvarbetarna i Norrbotten från militärtjänstgöring för att istället fortsätta bryta malm till Adolf Hitler! Månaden därpå, juli 1940 skeppades 1,1 miljoner ton malm ut från Luleås hamn! Detta rekord slogs inte förrän 1969. Inte ens när Hitler senare invaderade Frankrike och kom över deras gruvor minskade den svenska malmexporten. Tack vare den svenska järnmalmen kunde Adolf Hitler bl.a. bygga: 49 777 stridsvagnar, 94 622 stridsflygplan och 4 712 u-båtar. Bara för att nämna något...

" -Utan den svenska järnmalmen skulle vår krigsindustri ha dött över en natt "

Tyska flottans befälhavare, amiral Erich Raeder.

Bland de allierade betraktades de svenska råvaruleveranserna till den tyska krigsindustrin som det största sveket i kampen mot nazismen. Det var denna handel som gjorde det möjligt för Nazityskland upprätthålla sin vapenproduktion och krigföring så länge. Sverige blev på så vis delaktigt i tyskarnas ogärningar. Från maj 1941 till slutet av 1944 exporterade Sverige över 50 miljoner ton järnmalm till den tyska krigsindustrin. Detta var helt avgörande för den nazityska vapentillverkning.

Den årliga mängden malm var ungefär den samma under alla krigsåren ca 10-15 miljoner ton per år. Exporten av järnmalm var viktig för Sverige, även om den svenska regeringen visste att den bidrog till att hålla liv i kriget. Malmhandeln gav också Sverige möjlighet att köpa kol och koks som kunde användas till bränsle i de svenska hushållen under krigsåren. Omständigheten att kolet kom från ockuperade områden i Polen och hämtades ut ur gruvorna av judiska slavarbetare, fick inte svenska regeringen att ändra på avtalsvillkoren.

Sedan USA gått in i kriget fördes en allt hårdare linje av de allierade. 1943 förklarade amerikanarna att de inte längre ansåg att Sverige hade något att frukta av tyskarna och därför istället borde hjälpa till förkorta kriget. Sverige och Per Albin Hansson vägrade lyssna. Hitler var vår allierade vän och handelspartner, åtminstone så länge det gick bra för Nazityskland.

Sverige kände till det tyska rikets krigföring med ockupation, övergrepp, judedeportationer och andra krigsförbrytelser mot mänskligheten, men vi fortsatte sälja denna råvara till Tyskland.

Först ett år senare i oktober 1944 ångade den sista malmbåten ut från Luleås hamn. Då hade Ardenneroffensiven i Belgien som var Hitlers sista desperata försök att bryta igenom de allierades linje på västfronten misslyckats. Det stod nu klart -utom allt rimligt tvivel- att Hitler skulle förlora kriget och Tredje Rikets undergång bara var en tidsfråga. Det var först nu, hösten 1944, som vi plötsligt upphörde med järnmalmsexporten.

Trots att Sverige under stora delar av kriget kände till de flesta sidorna av det tyska rikets krigföring, ockupation, övergrepp, krigsförbrytelser, judedeportationer, förintelseläger och andra krigsförbrytelser mot mänskligheten, fortsatte vi att sälja denna viktiga råvara till Tyskland. Sverige bidrog på så vis till tyskarnas vapentillverkning och detta var väl känt bland de allierade. I slutet av kriget sa en amerikansk diplomat att de tyska stridsflygplanen som dödade amerikanska soldater kunnat genomföra sina uppdrag tack vare Sverige! Detta skapade reaktioner internt i Utrikesdepartementet, som hävdar uttalandet var olämpligt och baserat på "amerikansk sentimentalitet". I svenska diplomatiska kretsar omnämndes uttalandet som "något man bara inte säger". Sanningen svider som bekant...

"Hur många som dog på grund av vår neutralitet talar vi aldrig högt om."

Den 8 maj 1945 kapitulerar Tyskland. Andra världskriget är över. Europa har åter fred. Socialdemokraterna slängde snabbt ut de tre borgliga partierna ur samlingsregeringen och tog ensamt makten över Sverige. En makt de hade under de kommande 44 åren! Nu påbörjades ett intensivt (och effektivt!) arbete att snabbt sopa allt nazistsamarbete under mattan. Att man spelat på fel häst under kriget fick inte komma fram.

En tysk/engelsk studie i ämnet på 1980-talet fastslog att Hitler med all sannolikhet aldrig börjat invasionen av Polen 1939 om han inte haft tillgång till all denna import av svenskt järn och stål. Man kom också fram till att Hitler omöjligt kunnat föra ett tvåfrontskrig under så lång tid och att andra världskriget med all sannolikhet slutat 1-1½ år tidigare.

Även engelska parlamentsledamöter har påstått att järnmalmshandeln förlängde kriget med upp till 1½ år, även om detta naturligtvis aldrig är något vi kommer få svar på - det får förbli rena spekulationer. Men att krigets förlängdes råder det inget tvivel om! Hur många miljoners liv hade då besparats? Hur många miljoner dog på grund av att vi försåg Hitler med all denna järnmalm och alla dessa kullager? Att exportera grundmaterial till ett land som inte är i krig är en sak, men att man fortsatte -och dessutom ökade exporten- när världen stod i brand är -och förblir- oförlåtligt!

Malmbanan Narvik-Luleå var den viktigaste järnvägsförbindelsen för den svenska järnmalmsexporten under kriget. 2/3 av all svensk järnmalm gick på just denna järnväg.

Inget annat land möjliggjorde för tyskarna att återuppbygga sin krigsmakt som Sverige med sin järnmalsexport. Inte ens när kriget startade 1939 och Hitler lade alla korten på bordet ville Sverige stoppa Hitlers nödvändiga järnmalmsimport för sin vapentillverkning. Tvärtom så ökade järnmalmsexporten till rekordnivåer! Det är ändå märkligt att dagens politiker och historiker så ofta tar till harvärjan när järnmalmen kommer upp på tal. Varför är ämnet än idag fortfarande så känsligt? Om inte den gängse moralistiska bilden av feghet och egennytta ska tillåtas vara förhärskande måste en större diskussion komma till skott!

Sverige var neutralt under kriget - det är i alla fall vad vi skryter om. Men hur många som dog på grund av vår neutralitet talar vi aldrig högt om. Och om alla andra länder skulle följt vårt sätt att förhålla oss till kriget - vilka skulle då besegrat Hitler och nazismen? Vi var en indirekt en del av kriget - en icke stridande nation- men vi var aldrig neutrala och allt detta på grund av den eftergiftspolitik vi förde mot Hitler.

Den brittiske ekonomiske historikern och forskaren Eric Bernard Golson gjorde en avhandling 2011 vid London School of Economics om svenska handelsflöden under kriget. Enligt de parametrar han ställer upp kommer han fram till slutsatsen att Sverige var 58 % neutralt på tyskarnas sida men bara 31 % neutralt på britternas. Övriga 11 % fördelade på andra parter. Sverige var alltså nästan dubbelt så neutralt till nazisten och diktatorn Adolf Hitlers fördel än till den demokratiske engelsmannen Winston Churchill.

Hitler startade andra världskriget men det var Sverige som möjliggjorde detta genom att förse Adolf Hitler med det råmaterial han behövde i form av järnmalm och därefter miljontals kullager för att hålla allt rullandes. Vi vet att vår handel med nazisterna var omoralisk. Ändå fortsatte vi! Vi vet att vi bidrog till kriget. Ändå kallade vi oss neutrala. Just därför är järnmalmsexporten fortfarande ett känsligt kapitel i vår nutidshistoria som vi inte ska prata högt om. Sanningen kan fortfarande skada vissa politiska partier om fakta i ämnet kommer till allmänhetens kännedom.

Det blir då extra tänkvärt vilka det var i Sverige som godkände all denna export såväl före som under kriget. Även om vi officiellt hade en "samlingsregering" under krigsåren var det i praktiken bara ett parti som hade makten att ta alla dessa viktiga avgörande beslut. Samma parti som vid valet 1940 vann med det hösta valresultatet i Sveriges historia någonsin! Man fick hela 53,8% av svenska folkets röster. Inget annat politiskt parti har haft så mycket makt som under just den mandatperiod de idag skyller alla sina misstag på "samlingsregeringen". Samma parti som idag påstår sig "stå på rätt sida av historien". Samma parti som idag står och anklagar andra partier för sitt eget rödbruna förflutna! Samma parti var fjärde svensk fortfarande röstar på...

// Anders Johansson.

Källa & Lästips:

”Tyskar och allierade i Sverige” (2011) av Lars Gyllenhaal.

”Slaget om Nordkalotten” (2001) av Lars Gyllenhaal.

"Järnvägsminnen 8" (2009) Henning Johansson.

"När kriget tog tåget" (2021) av Jan Bergsten.

"Sveriges tyskgruvor" (2007) av Martin Fritz.

"Det Svensk Sveket" (2017) Eirik Veum.

"Malmtåg" (2020) av Jan Bergsten.

Bildgalleri. Dubbelklicka och svajpa.