Nazistskandalen | Sverige & Sanningen

Nazistskandalen.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"Nazistskandalen är en i raden av uppdiktade historier från Aftonbladet för att lura sina läsare om hot och hat som aldrig funnits, samtidigt som man förtiger det hot och hat som ständigt finns mot oss svenskar

- varje dag!"

Nazisthoten mot kändisar som skapades av Aftonbladet själva!

Lyssna:Nazistskandalen

00:00 / 23:31

Detta är den -i dubbel bemärkelse- skrämmande historien om den stora s.k. ”nazistskandalen” som skakade Sverige 1998. Berättelsen om hur socialdemokraternas eget partiorgan Aftonbladet betalat några ungdomar för att arrangera hotbilder där de bl.a. står mad rånarluvor och vapen i hand mot kända invandrare för att underblåsa rasistiska strömningar och framställa alla till höger om Socialdemokratin som främlingsfientliga rasister. Men bluffen avslöjades!

Detta var dock varken första eller sista gången. Idag är det sedvanlig praxis inom Socialdemokraterna att hitta på lögner och falsarier om motståndarna, om det gynnar det egna partiet. Senast vid valet 2018 blev detta åter aktuellt när man bl.a. skrev påhittade ”fakta” på främmande språk om andra partier i sociala media. Nazister, mordhot, poliser, kändisar, lögner, journalistpriser, rättegångar och en sparkad journalist. Aftonbladets nazistskandal innehåller det mesta!

"Socialdemokratiska Aftonbladet betalade ungdomar för att arrangera hotbilder mot invandrare för att underblåsa rasistiska strömningar"

Det är en sen söndagskväll på Aftonbladets redaktion vid Globen i Stockholm. Några reportrar, ett par chefer och en handfull redigerare ska se till att det blir en tidning också den 19 januari 1998. En helt vanlig natt på Aftonbladet, med andra ord. Om det inte varit för den artikel som ligger på nattchefens bord. Den är skriven av Christofer Fager, en tjugoettårig vikarie med höga ambitioner. Ingen, allra minst reportern själv, kan i sin vildaste fantasi föreställa sig att artikeln ett år senare kommer att figurera i Högsta domstolen. Vägen dit är lång, snårig och skandalfylld. Men låt oss ta det från början;

Dagarna före jul 1997 publicerar Aftonbladet en mindre artikel långt inne i tidningen. Där berättas det att några skinnskallar misshandlat en invandrare i Gustavsberg utanför Stockholm och spelat in händelsen med en videokamera. Killen bakom kameran ska ha skrattat under misshandeln. "- Överdrivet", menar en nittonåring och ringer upp Aftonbladets reporter.

Några dagar senare träffar Aftonbladets reporter den unge skinnskallen på pizzeria Patricia på Söder i Stockholm. Och det är resultatet av det mötet som ligger på nattchefens bord den där sena söndagskvällen. Förutom en artikel finns det några bilder. På dem står en maskerad person med vapen framför en lägenhetsdörr. I lägenheten bor tv-journalisten Alexandra Pascalidou tillsammans med pojkvännen Michael Alonzo.

Bilderna och artikeln är sprängstoff. Därför har chefredaktören Anders Gerdin fått ta del av materialet. Gerdin rådgör med redaktionschefen Niklas Silow. Sedan bestämmer han sig: Kör! Förstasidan den 19 januari 1998 får till slut följande formulering: "- Beväpnade nazister vid tv-stjärnans dörr!"

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Här finns också en bild på den maskerade mannen med vapen och en mindre bild på Alexandra Pascalidou. Hon behöver ingen närmare presentation för Aftonbladets läsare. Pascalidou har på kort tid blivit en av mediasveriges mest omskrivna personer. Hon syns överallt. Just nu är hon programledare för Mosaik på SVT, ett program med fokus på invandring och integration. Som invandrare med grekiska rötter har Alexandra Pascalidou fått utstå många påhopp. En månad tidigare, den 17 december, har Aftonbladets löpsedel skrikit ut: ”Rasisthot mot Alexandra Pascalidou i jul-tv med Arne Weise. Tv-chef i morse: Vi måste höja säkerheten i studion.”

När Alexandra Pascalidou går till tv-huset på Gärdet i Stockholm tidigt på morgonen den 19 januari är det mycket på gång. Hon ska ha tre gäster i studion för ett kommande avsnitt av Mosaik. Alexandra Pascalidou har fått information från Aftonbladet om hotet. ”-Strax före lunch kom kvällstidningarna. När jag såg Aftonbladets löpsedlar, förstasida och mittuppslag sprang jag in på mitt rum, låste, läste, läste om, läste en gång till. Tårarna vällde okontrollerat fram med sådan kraft att hela min kropp skakade. ”

Alexandra Pascalidou hotas av en "nazistisk terrorgrupp". "-Här står en medlem utanför hennes dörr med en skarpladdad pistol", skriver hon i boken "Bortom mammas gata". Hon är inte ensam om att vara utsatt. Bara några dagar tidigare har Aftonbladet rapporterat om liknande hot mot Claes Cassel, presstalesman vid polisen i Stockholm. Många läsare blir chockade. Även Alexandra Pascalidou...

"Hur visste Aftonbladets reporter att nazisternas pistol var skarpladdad?"

Ett par dagar senare är det alltså Alexandra Pascalidou och hennes pojkvän Michael Alonzos tur. Tidigt har det surrat rykten i journalistkretsar i Stockholm om hur Aftonbladet fått tillgång till bilderna. Redan samma dag som tidningen publicerar har TV4:s Nyheterna ett inslag som säger att Aftonbladet betalat stora pengar för bilderna. Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin kommenterar: "- Självklart skulle vi aldrig betala för en sådan bild. Vi har haft bilden i över en vecka, men eftersom paret Pascalidou/Alonzo har varit utomlands väntade vi med att publicera den".

Enligt Aftonbladets chefredaktör är det paret självt som gett sitt godkännande till att artiklarna och bilderna publiceras. En av flera lögner från Anders Gerdin, skriver Alexandra Pascalidou i boken Bortom mammas gata: ”-Jag vägrade konsekvent att ställa upp på intervjuer och fotograferingar och vädjade till journalisten att inte publicera.”

Trots detta ökar mediebevakningen av nazisthoten för varje dag. Överallt rapporteras det om bilderna och hoten. Vem var på bilden? Hur hade Aftonbladet fått bilderna? Hade man betalat för bilderna? Var bilderna ens äkta? Var allt bara bluff?

En som börjar bli nervös av all uppståndelse är nittonåringen som kontaktat Aftonbladet. Han tycker nu att Aftonbladet överdriver skinnskallarnas farlighet. "- Vi är ju inte riktigt en nynazistisk terrorgrupp", säger han till en polis som han känner sedan tidigare. Han vill att polisen ska berätta för Claes Cassel att hoten inte är så allvarliga.

"- Det är bättre att du pratar direkt med Claes. Jag ordnar ett möte," säger polisen. Mötet blir av och nittonåringen är lättad. Han tror att stormen ska bedarra. Men det blir tvärtom. Claes Cassels

1/3

kollegor bestämmer sig nämligen för att undersöka vilka de här skinnskallarna egentligen är. När nittonåringen lämnar polishuset har han en spanare efter sig som skuggar honom. Det går bara ett par minuter innan spanaren får en överraskning.

Utanför polishuset sammanstrålar nittonåringen med en av sina skinnskallekompisar och hoppar in i en vit Citroën. Och det är inte vilken bil som helst. Polisens spanare konstaterar efter en snabb koll att den tillhör Christofer Fager, den unga journalisten på Aftonbladet...

För Alexandra Pascalidou har livet blivit ett helvete. Hon är ständigt rädd och vill egentligen bara komma bort. Fredagen den 23 januari, fyra dagar efter att hotbilden publicerats, hyr hon ett par komedier i videobutiken. Hon och Michael Alonzo ska ha en lugn hemmakväll. Michael går och köper indisk mat. Vid åttatiden, när de som bäst tittar på Eddie Murphy och äter indiskt ringer mobiltelefonen. Ett samtal från Grekland, tror Alexandra Pascalidou och svarar ”-Parakalo?" Men hon möts av en svensk hes röst:

"- Är det Alexandra?" "- Ja, vem är det?" "-Det är NS-Stockholm. Nu kommer vi och mördar dig!" "- Va? Hallå, vem är det som talar? Snälla svara, hallå!" Klick. Alexandra Pascalidou faller ner på knä i vardagsrummet. Tårarna rinner nerför kinderna. Hon ringer polisen och säger upprört: "- De kommer att mörda mig, de kommer att mörda oss nu!" Polisen är på plats efter bara tio minuter...

"Ungdomarna erbjöds mellan 30 000 och 50 000 kronor av Aftonbladet om de kunde fixa fram några hotbilder"

Några dagar senare slår polisen till mot två av skinnskallarna. De grips, misstänkta för att ha varit med och tagit hotbilderna. Gripandet gör den unga journalisten Christofer Fager orolig. Han är rädd för att, som han säger, ”dras in i det här”.

Han funderar över vad han ska göra och bestämmer sig för att ringa Claes Cassel. Klockan nio på kvällen svarar polismannen hemma i sin Lidingövilla. Han har börjat misstänka att Christofer Fager är mer inblandad i hotbilderna än vad han gett sken av. Claes Cassel frågar hur Aftonbladets reporter kan skriva att nazisterna haft skarpladdad pistol när ingen utom nazisterna själva kunde känna till det.

Christofer Fager känner paniken närma sig och gör då ett av flera misstag. Han bryter mot journalistikens hederskodex nummer ett, som dessutom är grundlagsskyddad i Tryckfrihetsförordningen, att aldrig avslöja en källa. När Claes Cassel pressar honom kommer Fagers brott mot källskyddet. "- Ja, jag hade ju talat med ”Anders” och han hade berättat för mig att det var skarpladdade pistoler och det trodde jag på".

Tre dagar senare häktas nittonåringen (som egentligen heter något annat än Anders) och en av hans kompisar, 17 år, vid Stockholms tingsrätt. De är på sannolika skäl misstänkta för olaga hot. De låses in på Kronobergshäktet...

På Aftonbladet rasslar det till i redaktionschefen Niklas Silows mejlkorg. Avsändaren är Christofer Fager. Han skickar ett långt mejl där han vill förklara exakt hur det gått till när han fått bilderna

Claes Cassel

1/2

från nazisterna. Han går igenom hur han fått se några papperskopior på bilderna av Cassels och Pascalidous bostäder på en pizzeria.

Samma historia upprepar Christofer Fager även för polisen. Han hade kallats till polishuset i tron att det var ett vanligt förhör. Men när han dyker upp grips han misstänkt för olaga hot och hot mot tjänsteman. Han släpps samma dag, men statsåklagare Nils-Erik Schultz säger att Christofer Fager fortfarande är misstänkt. Dagen efter gripandet av Christofer Fager går Aftonbladets bägge chefredaktörer till attack mot Nils-Erik Schultz redan på förstasidan: ”Aftonbladets chefredaktörer till nynazisterna och åklagaren: NI KAN INTE SKRÄMMA OSS TILL TYSTNAD Vi fortsätter att granska den svenska nazismen.”

Inne i tidningen drar de paralleller till ett av den svenska mediehistoriens största scoop - IB-avslöjandet. Nils-Erik Schultz kommenterar: ”Inte sedan rättsväsendet på sjuttiotalet tjänade och vrängde lagen för att förhindra att Jan Guillous och Peter Bratts IB-avslöjanden blev föremål för en tryckfrihetsprocess har en åklagare ingripit på detta sätt mot en journalist och en tidning som ser till att allmänheten blir informerad om förhållandena som angår dem. Jag kan inte uppfatta det som något annat än att de ville tysta mig." Men han tystnar inte. Tvärtom...

"...om det var traumat som inte fick polletten att trilla ner eller ifall hon medvetet använder Aftonbladets bluffhistoria i sitt eget politiska syfte får envar spekulera i..."

Den 2 juni åtalas Aftonbladets reporter och fem skinnskallar. Några dagar före midsommar inleds rättegången i Stockholms tingsrätt. De unga anklagade säger att de erbjöds mellan 30 000 och 50 000 kronor om de kunde fixa fram några hotbilder. Först efter det löftet såg de till att ta bilderna. Statsåklagare Schultz har också kommit över ett mejl till ett par av skinnskallarna från Christofer Fager.

I mejlet finns artikeln om hotet mot Claes Cassel. Det är bara en hake. Mejlet är skrivet innan det finns någon hotbild. Det är mer ett sätt för Fager att övertyga skinnskallarna att ta bilderna. Den åtalade reporterns version under rättegången är en annan och går ut på att han bara fick se papperskopior av fotografierna och att några pengar aldrig erbjöds.

Den 13 juli är det dags för dom. Christofer Fager frias medan samtliga fem skinnskallar fälls. Den äldste, 19 år, döms till åtta månaders fängelse, de andra är yngre och får skyddstillsyn. Domarna överklagas och i september är det dags för ny rättegång. Domen blir densamma. Fager frias och skinnskallarna fälls. De överklagar igen och Högsta domstolen tar upp fallet. Där frias skinnskallarna.

Enligt domen hamnar bilderna inom ramen för Tryckfrihetsförordningen. De var till för att publiceras i Aftonbladet och därför klarar sig de åtalade. De skyddas av grundlagens meddelarskydd. När domarna fallit och alla tror att nazisthistorien äntligen är slut slår den till med kraft på nytt. Journalisten Dan Josefsson tycker tidigt att det är något som inte stämmer med Aftonbladets version av vad som hänt...

Christoffer Fager

1/5

Ett år efter domen får han Christofer Fager att ställa upp på en intervju för tidningen ETC. Dan Josefssons slutsatser sammanfattas av rubriken till det fjorton sidor långa reportaget: ”Aftonbladets förlorade heder” Men den förlorade hedern är inte Christofer Fagers. Utan snarare chefredaktören Anders Gerdins. Josefsson menar att Gerdin hela tiden känt till Fagers lögner, men hållit tyst för att inte skada tidningen. Fager hade inte alls fått se några färdiga hotbilder, utan det var han själv som mer eller mindre beställt dem av de unga skinnskallarna.

Den 26 september 1999 skickar Christofer Fager ett brev till Anders Gerdin där han skriver att han ställt upp i en intervju i ETC och berättat hur han egentligen kom över nazistbilderna. Ett dygn senare håller Aftonbladet en presskonferens där Anders Gerdin berättar att Christofer Fager fått sparken med omedelbar verkan. ETC-reportaget blir en succé och Dan Josefsson vinner både Grävande Journalisters Guldspade och Stora journalistpriset!

Guldspaden tar han emot. Men Stora journalistpriset tackar han nej till. Han vill inte ha ett pris som kommer från Bonniers.

"- Jag har på nära håll sett vad som händer när en stor mediekoncern som Bonnier, via Tidsam, kontrollerar distributionsvägarna för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det är nästan omöjligt att distribuera en tidning eller tidskrift i dag. Något som helt strider mot god journalistik", säger han som motivering till varför han tackat nej.

"Reportern som slutade ljuga fick sparken men den ljugande chefredaktören på Aftonbladet fick sitta kvar"

Aftonbladets reporter Christofer Fager kom efter att han fått sparken från tidningen tillbaka till mediebranschen. Tio år efter den friande domen vill han inte prata om nazistskandalen utan säger att han lagt den bakom sig. Alexandra Pascalidou, då? En av nazistskandalens huvudpersoner och den som kanske drabbades hårdast. Har hon satt punkt? ”-Jag har förlåtit dem alla. Nazisterna. Journalisten. Aftonbladet. Trots att ingen bett mig om det”, skriver hon förvisso i boken "Bortom mammas gata", men detta är allt annat än sant.

Alexandra har under hela sin karriär använt händelsen som ett slagträ i debatten för att rättfärdiga sina egna vänsterextrema och Sverigefientliga åsikter. 20 år efter händelsen använde hon åter händelsen i sin kamp mot alla som inte delar hennes egna politiska åsikter, för alla som inte delar hennes uppfattningar är nämligen främlingsfientliga, rasister och nazister. Känns det igen?

Alla som följt hennes Twitterkonto kan dock konstatera att Alexandra är en person som alltid talar om att alla andra ska sprida kärlek, tolerans och medmänsklighet men själv sprider hon inget annat än ilska, intolerans och hat mot alla svenskar som inte delar hennes blodröda ideologi. Det goda hatet! Om det var traumat som inte fick polletten att trilla ner eller ifall hon medvetet använder Aftonbladets bluffhistoria i sitt eget politiska syfte får envar spekulera i.

Hur gick det sen då? Jo, hela den av Aftonbladet uppdiktade "nazistskandalen" slutade med att reportern som slutade ljuga fick sparken men den ljugande chefredaktören på Aftonbladet fick sitta kvar...

Än idag använder Alexandra det påhittade hotet i sin kamp mot oliktänkande.

Först var det skinheads som var den stora samhällsfaran. Media skrev om dem som om de vore hundratusentals till antalet och alla med nazisympatisörer. Samhällets fiende #1. När man insåg att svenska folket inte längre tog hoten på allvar då man aldrig såg i sin egen verklighet det media blåste upp blev det istället ”Mc-gängen” som skulle bli det nya stora samhällshotet.

MC-gången försvann från löpsedlarna av samma anledning som skinheads. Nästa grupp på tur att släpas fram i dyngan av media som Socialismens (och hela Sveriges) största hot blev Sverigedemokraterna. Idag håller även denna grupp att blekna på krigsrubrikernas löpsedlar. Svenska folket ser aldrig den samhällsfara som media försöker indoktrinera oss med, därför att faran helt enkelt inte existerar.

Vi vet idag att gruppvåldtäkter, hedersmord, könsstympningar, bilbränder, skjutningar, hundattacker eller sexofredanden varken kommer från skinheads, Mc-gäng, Sverigedemokrater eller "högerpopulister", utan från de grupper media och vänsteretablissemanget mest vurmar för. De grupper som påstås vara en nödvändig kulturberikning och som ska rädda vår hotande välfärd.

Inte ens när landets största kvällstidning, det socialistiska partiorganet Aftonbladet hittar på egna uppdiktade historier för att smutskasta meningsmotståndarna tror folket på dessa skriverier. Nazistskandalen är bara en i raden av uppdiktade historier från t.ex. Aftonbladet och Expressen för att indoktrinera sina läsare om hot och hat som aldrig funnits, samtidigt som man förtiger det hat och hot som faktiskt finns mot oss svenskar idag - varje dag! Detta är vad socialismen i grunden alltid har handlat om. Anser Du dig själv vara en socialist är du totalt grundlurad men risken är stor att du helt enkelt inte förstår det själv...

// Anders Johansson.

Källa:

"Svenska skandaler" (2014) av Mikael Bergling och Fredrik Nejman.

"Bortom mammas gata" (2009) av Alexandra Pascalidou.

Länk:

Josefssons (LÄNK)

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!