Ryssläger #8: Hagaström

Ryssläger nr 8: Hagaström (1944-1945)

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"-Det var minst tio kanske tolv baracker som stod uppställda där i en fyrkant"

Visste Du att massmördaren och kommunistdiktatorn Josef Stalin fick driva åtta ryska fångläger i Sverige?

Visste Du att nuvarande KGB fick fritt spelrum att spåra upp och fängsla ryssar till dessa fångläger i Sverige? Fångläger som i praktiken var ryskt territorium! Detta läger -Hagaström- är ett av dem:

Hagaström var det läger av de åtta rysslägren som öppnade sist, vid krigets slutskede. Hur många ryssar som passerade Hagaström innan de lämnade landet via Gävle hamn är fortfarande okänt. De sju rysslägren i Sverige kompletterades under hösten 1944 med ytterligare ett barackläger i Hagaström strax väster om Gävle. De nyanlända samlades successivt upp på polisstationer, militära myndigheter, från bondgårdar och arbetsläger. När man hade en tillräckligt stor kontingent på plats i Hagaström, skeppades de över till finska Åbo för vidare färd till Sovjetunionen. Den sovjetiska så kallade repatrieringskommissionen var legationens verkställande organ för att genomföra insamlandet av sovjetryska medborgare. De kunde i praktiken operera fritt. Av det skälet finns mycket få dokument i arkiven som berättar om rysslägren i krigets slutskede och den första tiden därefter, speciellt från Hagaström,

"Gävle med dess hamn blev ett perfekt ställe där ryssarna kunde samlas ihop"

Hagaström bestod av ett område med 10-12 baracker samt det så kallade Seminariet, ett större stenhus på andra sidan landsvägen, några hundra meter därifrån. Initiativet till seminariet hade tagits av fil kand Justus Bertrand Wockatz. Han var född 1856 i Göteborg, tog sin fil kand i Uppsala och studerade religionsvetenskap i Leyden innan slog in på lärarbanan.

Under 1890-talet var han verksam som lärare i Stockholm. 1893 började han en tjänst som folkskoleinspektör, en syssla förbehållen prästerna. Wockatz hade fått tillstånd av Kunglig Majestät liksom från regeringen att med egna medel uppföra Sveriges första mindre småskoleseminarie. I en ståtlig, tre våningar hög, träbyggnad i jugendstil med riktigt stora fönster mot söder, mindre mot norr, startade lärarutbildningarna i Gävle 1906. Man kan säga att han gav sig själv seminariet i 50-årspresent och jobbade sedan där som rektor och lärare. Han drev det i privat regi i 15 år tills han donerade seminariet till staten år 1921.

Det var en lite säregna och en aning malplacerad men vacker och ändamålsenliga byggnaden vid åkrarna ned mot gavleån samt tillhörande rektorsbostad med tre rum, kök och pigkammare. Småskoleseminariet innehöll källarvåning med skolkök och skolmatsal, förråd, tvättstuga och centralvärme-panna, markplanet två ljusa skolsalar med fyra meters takhöjd, ytterligare två salar fanns en trappa upp. I huset fanns även små hyresbostäder till personalen.

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Foto från 1948. Rektorsbostaden närmast (huset finns kvar än idag) och Seminariet. Längst bak syns fyra av de kvarvarande byggnaderna som användes som baracker.

Skolträdgård, kort och gott kallad "Gården" var tre hektar stor, kringgärdad av en granhäck och staket och innefattade en skolträdgård vilken skulle skötas, inte minst i undervisningssyfte, av lärarinneeleverna. Intill seminariet låg rektorsbostaden, ett mycket vackert tvåvåningshus. Rektorsbostaden kom efter 1935, då seminariet upphört, att kallas Wockatzgården "Mors Minne" (ibland även benämnt "Mors Vila") sedan Wockatz skänkt huset till Gävleborgs läns barnavårdsförbund och drevs som ett mödra- och spädbarnshem. Den var då rekreations- och tillflyktsort för obemedlade och utarbetade mödrar.

År 1935 uppstod ett överskott på småskollärare och seminariet las ner. Byggnaden i Hagaström fick istället fungera som folkskola. Under krigsåren hade utbildningarna i seminariet upphört och byggnaden börjat förfalla vilket gjorde den lämplig som inkvartering av de ryska fångar som fanns i Sverige och som förr eller senare skulle skeppas tillbaka till Sovjetunionen. Gävle med dess hamn blev ett perfekt ställe där dessa ryssar kunde samlas innan överfarten. Strax norr om seminariet uppfördes på en åker ett flertal bostadsbaracker i en fyrkant där ryssarna skulle bo. Exakt hur många barackerna var tvistar de lärde om. 10 säger en del, 15 säger andra. Sanningen kanske ligger någonstans där mellan.

"Många reagerade mot den drill och hårda disciplin som rådde i lägret"

Ortsbon Roland Södergren, född 1936, minns lägret väl: ”Det var minst tio kanske tolv baracker som stod uppställda där i en fyrkant. I mitten bildades en ganska stor öppen plats. Jag och mina kompisar var ofta där. Ska vi gå och titta på ryssarna? brukade vi säga. Det var inte bara barn som gjorde så, även vuxna fann nöje i det. Ibland spelade vi fotboll på planen i lägret", berättar Roland Södergren.

I boken "Folk och rövare i Gävle stad" av Ulf Ivar Nilsson från 2005 berättar muraren Olle Gäfvert om lägret i Hagaström. Han var 23 år då och cyklade ofta från Lexe där han bodde till lägret. Han hade läst på Brunnsvik folkhögskola och kunde en del tyska. Han blev god vän med flera av sovjetryssarna. Lägeräldsten Michail Rybakov hade sin bostad i seminariet där han hade inrättat "ett eget litet Kreml" med privat telefonlinje och en vice förtroendeman som biträde, Vasilij Perkov, även han NKVD-man. (NKVD är nuvarande KGB)

"Praktiskt taget varje kväll åkte Rybakov in till stan och söp med en representant för den svenska Fo-staben. De brukade komma tillbaka i taxi vid tiotiden och då kunde Rybakov drilla sina trehundra soldater i olika exercisövningar. Därefter fick de marschera till Åbyfors och tillbaka. Då sjöng de alltid i stämmor. Det lät som bruset från en orgel", minns Olle Gäfvert.

Många reagerade mot den drill och hårda disciplin som rådde i lägret, men de

Teorilektion i den fyra meter höga skolsalen i Seminariet. Vid katedern står en ung Justus Bertrand Wockatz, mannen som bekostade Seminariet som senare blev ett ryssläger.

lokala kommunisterna ansåg att officerarna i Hagaström hade det alldeles för bra. Genevekonventionen förbjöd att tillfångatagna officerare sattes i handräckningstjänst. När kvinnorna i utspisningen bar tunga matkantiner, stod de därför och tittade på. Vid ett tillfälle kom företrädare för Röda arméns förströelsedetalj till Hagaström. En stor scen byggdes upp och ortsbefolkningen bjöds på underhållning en kväll. 52 ryska musiker, sångare och dansare, som någon dag innan uppträtt på Nationalteatret i Oslo, gav nu samma föreställning med kosackdans, klassiska musikstycken, opera och folksånger för Hagaströmsborna och tillresta Gävlebor.

Lägret var organiserade som en förläggning och leddes av NKVD-officeren Michail Rybakov. Förläggningen hade delad ledning, det vill säga en svensk och en sovjetisk. Sovjetunionens beskickning stod för driftskostnaderna, men något dagligt arbete utförde inte lägrets invånare. I Hagaström var Rybakov i egenskap av sovjetisk förtroendeman den verklige chefen. Ryssarna bodde både i Seminariet och i de närliggande barackerna. Exakt hur många som bodde i rysslägret Hagaström vid en och samma tidpunkt eller hur många som passerade lägret under de cirka nio månader rysslägret existerade finns det inga uppgifter på. Det finns heller inga fotografier varken på Seminariet under rysslägertiden eller från det intilliggande baracklägret.

"Det var från Gävle hamn största delen av ryssutlämningen skedde"

Samtidigt som Hagaström öppnar som ryssläger i oktober 1944 inträffar en av vårt lands mörkaste händelser, den så kallade "ryssutlämningen" (LÄNK). Den 10 oktober 1944 avgick två fartyg med omkring 900 man från Gävle hamn. De två Sveabolagsfartygen ”Örnen” och ”Wargo” lämnade då hamnen i Gävle med 900 ryssar ombord. De samlades i Hagaström, och när de var tillräckligt många för ett båtlass fördes de till Sovjet. Där väntade kollektiva domar och arbetsläger.

Totalt var det 2500 sovjetiska soldater som levde i Sverige en tid innan de utlämnades till Sovjet. Pressen fick inte närvara, det hade landshövdingen i Gävle bestämt. Operationen skedde under stort hemlighets makeri i samarbete med sovjetisk personal och all fotografering i hamnområdet var på sovjetisk inrådan förbjuden.

Men "ryssutlämningen" under oktober och november 1944 var bara början. Ett halvår senare i maj 1945 förändrades läget, nu inleds "rysstransiteringen" (LÄNK). Kriget i Europa över. Då var det dags för 65 000 ryska soldater att åka hem från Norge genom Sverige. Det var ryska fångar som nazisterna tagit och satt i koncentrationsläger eller arbetsläger i Norge. Av dem åkte 27 000 via Hagaström och Gävle hamn på bara 32 dagar.

Från slutstationerna i Sverige skulle soldaterna fraktas vidare till Finland med

yjtYHYKf0-Q3ZM0fLUhIdbVPinY_edited_edite

Gävle 6 juli 1945. Några av de 27 000 ryssar som fördes till Sovjet via Gävle. 8 mån tidigare hade 2500 ryssar tvångsdeporterats, men då rådde fotoförbud.

finska fartyg, men också svenska och sovjetiska fartyg sattes in i denna trafik. Till exempel anlade i Gävle sovjetiska fartyget "Beloostrov" som också skulle komma att användes vid baltutlämningen i Trelleborg senare, den 24 januari 1946.

Tågen mellan Norge och Sverige och båtarna mellan Sverige och finska hamnar från Gävle främst Raumo, gick i skytteltrafik. I Gävle tog man i genomsnitt emot 1600 man/dygn sommaren 1945. I Hagaström skulle alla utspisas, vid behov erbjöds sjukvård. Alla skulle ropas upp och räknas. Var det praktiskt möjligt växlades vagnarna direkt till väntande fartyg i hamnen, framgår det i Ulf Ivar Nilssons bok "Folk och rövare i Gävle stad". Men det in träffade regelbundet att någon av båtarna inte höll tidtabellen och då måste det finnas möjligheter till övernattning. Därför skapades ett genomgångsläger i oljehamnen i Fredriksskans, där det som på beställning fanns lämpliga ytor att resa baracker och armétält.

I lägret skapades ett fältsjukhus med 120 bäddar. Som mest fanns 170 personer som skötte lägrets olika detaljer: kockar, läkare, sjuksköterskor, sjukvårdare och värnpliktiga till vaktmanskap. Man ansåg från svenskt håll att det var tillrådligt att hålla ortsborna på avstånd för att undvika spridning av eventuella sjukdomar som soldaterna kunde föra med sig. När de före detta krigsfångarna steg av tågen i Fredriksskans möttes de av skyltar där det på ryska stod "Välkommen till Gävle". När de äntrade landgången till skeppet de skulle fara med önskades de "Lycklig resa". Anslagen hade målats på Försvarsområdesstaben (Fostaben) då det i Gävle inte fanns något tryckeri som förfogade över ryska bokstäver.

Gävletidningarna och annan press fick nu, tills skillnad från den hemliga ryssutlämningen i oktober och november I944, besöka lägren och ta bilder därifrån för publicering. Det rapporterades om glada, sjungande och förväntansfulla unga män som längtade hem till Moder Ryssland. Ryssarna beskrevs som förvånansvärt välnärda men klädda i slitna uniformer och inte bara ryska sådana, utan också av tyskt, norskt, brittiskt, amerikanskt och polskt snitt Den vackra söndagen den 6 juli skockades Gävleborna i centrum när 302 ryska officerare marscherade förbi sjungande soldatvisan "Kahanka", klädda i nya brittiska uniformer med den klassiska Montybaskern på huvudena och med borstade kängor som blänkte i solskenet. Truppen hade samlats ihop i Oslo och Stavanger. Av någon anledning kom de att stanna i Hagaström under hela sommaren och därefter fördes de till Lisma. Först på våren I946 sändes de hem. Taktfast marscherade de nu från Fredriksskans genom Strömsbro och centrala Gävle till flyktingförläggningen i Hagaström.

"Slutligen revs seminariet 1970"

Med det sista "rysståget" från Oslo den 16 juli fanns emellertid åtta soldater som anklagades för att ha gått tyskarnas ärenden i Norge. I väntan på fartyget placerades de i ett tält i Fredriksskans under sträng bevakning.

En av de åtta männen lyckades ändå att ta sig ut och sprang ner till kajen och kastade sig i vattnet. Han försvann under några pråmar. När man en halvtimme senare hade fått undan pråmarna flöt kroppen upp och den döde fördes till bårhuset. Några veckor tidigare hade en soldat försökt hänga sig i ett sjukvårdstält. Han räddades i tid ur snaran men var så våldsam att han måste föras till Ulleråkers sjukhus i Uppsala.

Samma dag försökte en av 13 "politiska fångar“ i en kontingent på sammanlagt åttahundra man att fly i samband med utspisningen. Han jagades av fyra ryssar och två svenska poliser. Den flyende hann inte springa långt innan han var upphunnen och en vild brottning följde där en av de svenska poliserna skadades i ena armen. Rymlingen blev därefter mycket handgripligt förpassad till ett särskilt tält i väntan på att skeppet skulle avgå till den finska hamnen.

Det finns som sagt inte mycket att hämta i arkiven från rysslägret i Gävle. Dock finns fraktsedlarna kvar och de så kallade konossementerna, (transportdokument/ värdepapper) där det antecknades vilka fartyg som

Hagaström-fotbollsplan-mitt-emot-Duro-tapetfabrik.jpg

Här i gläntan mitt emot Duro-tapeter på Durovägen låg de 10-12 bostadsbaracker som delvis utgjorde rysslägret Hagaström. Senare blev platsen en fotbollsplan.

användes, avgångstiden samt hur många människor som fraktades över vid varje tillfälle. Enligt dessa dokument fraktades 32 omgångar av sovjetiska soldater till Finland för vidare befordran till filtreringslägren på rysk mark. Åter i Sovjetunionen kunde de påräkna samma vedergällning som de soldater som lyckades fly till Sverige, eftersom de gett sig till fienden. Att de bara sett tyska läger och anvisade arbetsplatser och där utstått matbrist, köld, prygel och skällsord från de tyska vakterna betydde ingenting.

Det är alltså en felaktig slutsats att det enbart eller i första hand skulle ha varit därför att de sovjetryska soldaterna sett andra förhållanden som de bestraffades efter hemkomsten. Stalin var stålfast i sin uppfattning: De hade brutit mot soldateden att låta sig tillfångatas av fienden. Det räckte för att avrättas eller i bästa fall få ett 10 årigt straff i ett arbetsläger. Bland dem som skickades hem från Gävle under sommaren 1945 fanns också 288 kvinnor och 77 barn. Ryska legationen stödde repatrieringskommissionens uppsökande arbete genom att i stora annonser i dagstidningarna på tre språk lova sovjetmedborgare "arbete och existensmöjligheter". Men "arbete och existensmöjligheter" blev för de flesta livslånga slavliknande arbetsläger där uppskattningsvis över 90% av fångarna senare avled eller avrättades...

1946 återuppstod utbildningen men då i nuvarande Vallbacksskolan. Efter kriget byggdes seminariet först om till folkskola innan det hyste industriverksamhet och slutligen revs seminariet 1970. Idag är platsen där seminariet låg en skogsdunge söder om tapettillverkaren Duro Sweden mellan Durovägen och Allévägen. Rektorsbostaden finns kvar än i dag som privat bostad, vid vändplanen i slutet av Allévägen som fått sitt namn efter den allé som ledde fram till Seminariets grind. Delar av baracklägret som då var placerat i en fyrkant på jordbruksmark fanns kvar in på 1980-talet och sedan användes platsen som fotbollsplanen Duroplan. Platsen -idag en glänta- är belägen mittemot tapetillverkaren Duro Sweden anläggning på Durovägen.