KCL#9: Sunnerstaholm | S-sanningen

Koncentrationsläger nr 9: Sunnerstaholm (1944-46)

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

Sunnerstaholm

- Koncentrationslägret med flest fångar

Koncentrationslägret Sunnerstaholm var redan ett stort läger när det i slutet av 1944 planerades bli ett slutet interneringsläger under socialstyrelsens regi. Det kom att inhysa 550 fångar vilket gör det till Sveriges största koncentrationsläger. Lägret hade höga taggtrådsstängsel och vaktades av beväpnade vakter med strålkastare till sin hjälp. Lägret upphörde 1946. Inga fotografier existerar från lägertiden och idag finns bara några få spår av husgrunder kvar av lägret.

Sunnerstaholmslägret (även kallat Prästnäset) var ett av de 14 slutna hemliga koncentrationsläger som socialstyrelsen lät uppföra på order av den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen. Majoriteten av dessa 14 läger var utplacerade mycket avsides så allmänheten inte kände till dem samt att det blev svårare för fångarna att rymma därifrån. Skillnaden mellan dessa 14 slutna förläggningar och de över 1000 övriga läger som fanns runt om i Sverige under kriget var att dessa 14 läger drevs av socialstyrelsen och var topphemliga och helt avskärmade från militären och försvaret. Samtliga 14 läger var omgärdade med stängsel, taggtråd och beväpnade vakter. Skillnaden var också att fångarna inte var militärer, desertörer eller krigsflyktingar utan hade bara vad staten ansåg felaktiga och farliga politiska åsikter. I början var det mestadels antinazister och kommunister som satt inspärrade, men allteftersom krigslyckan vände för vännen Hitler blev socialdemokraterna allt mer tvingade att lägga om politiken från deras nazivänliga politik till att blidka Stalins kommunister och mot slutet blev det istället nazister och antikommunister som satt i lägren, vilket ledde till kraftiga motsättningar mellan gamla och nya interner. Detta är berättelsen om ett av dessa 14 hemliga koncentrationsläger; Sunnerstaholm!

"Lägret inhägnades med förhöjt taggtrådsstängsel, bevakningsgator och strålkastare"

Sunnerstaholmslägret var ett av Sveriges 14 hemliga koncentrationsläger under andra världskrigets slutskede. Koncentrationslägret var beläget vid Prästanäset vid Voxsjön ca 5 km söder om Bollnäs. Det togs i bruk hösten 1944 och avvecklades 27 december 1946. Här fanns plats för ca 550 interner vilket innebär att av de 14 koncentrationslägren i Sverige var Sunnerstaholm det med flest fångar!

Under ett kort tid 1945 var tysk legations-personal internerade på platsen.

Många nationaliteter passerade lägret: balter, ingermanländare, finländare, norrmän, tyskar, tjecker och - framförallt mot slutet, många polacker. Polackerna och judarna kom från arbetsläger, fångläger och koncentrations-läger. Ett antal polacker blev kvar i Bollnäs, gifte sig och bildade familj. Som mest fanns runt 550 interner i Sunnerstaholmslägret. Barackerna, ett 30-tal, hade plats för tjugo personer i varje.

Lägret på Prästnäset byggdes upp samtidigt som andra världskriget gick in i sitt slutskede 1943-1944. Vid den tiden fanns redan många läger av olika kategorier runt om i vårt land, men endast ett fåtal i den storlek som detta läger utgjorde. Många läger var inrymda i anläggningar av olika slag och en del även i provisoriska lokaler eller i befintliga byggnader. Men det blev allt fler i särskilt uppbyggda barackläger.

I boken ”Krigsmaktens och utlänningskommissionens interneringsläger i Norr- och

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Starsik Orsika, Karin Uggla, Leon Tiburski, Gjuta Tiburski och Zbignes Stenpinska.

1/1

Några av lägrets ledning. I bakgrunden syns en av byggnaderna av Sunnerstaholms koncentrationsläger

Västerbotten 1939-1945” anges att barackbyggnaderna från början utgjordes av många konstruktioner och hustyper, men efter en tid tillverkades centralt konstruerade standardbaracker. Det var förläggningsbaracker och baracker för sjukkvarter, stall, garage, förråd samt köks- och matsalslokaler.

Uppbyggnaden av Sunnerstaholm gjordes i stor hemlighet. De enda uppgifter om dess tillkomst som kunnat frambringas, är vad som berättats av Evert Wirén, Hertsjö, Ivar Uggla, Sunnerstaholm och elektriker Kjell Svensson, Hällbo, vilka samtliga arbetade i lägret när det byggdes och togs i bruk. Enligt Wirén och Svensson förekom byggnationer på Prästnäset sommaren 1943. El drogs in till lägerområdet och installationer i byggnaderna utfördes vintern 1943/44 och våren 1944. Situationsplan över områdets upptagande över 51 byggnader är daterad 30 augusti 1944. Byggnaderna utanför det inhägnade lägerområdet är inte medtagna i planen. Här fanns även en stor matsalsbyggnad, ett förråd, en tvättstuga och en matkällare. Sunnerstaholm föreföll snarare vara en by än en förläggning.

Matsalsbyggnaden, manskapsbaracken och föreståndarbostaden levererades av Hedlunds hus i Furdal enligt annons i Bollnäs-Tidningen 19 januari 1945. De nya förläggningsbarackerna med plats för 27 personer i vardera kom också som monteringsfärdiga hus. Barackerna levererades i lämmar kompletta med inredning, kaminer, sängar och enkla trämöbler. Ansvarig för husens uppmontering var vägmästare A. Stenkert, Orsa. Lägret torde ha uppförts i arbetsmarknads kommissionens regi med lokala byggnadsarbetare och övrigt fackkunnigt folk från orten. I ordningsställandet av lägret i detta skede pågick ännu i januari 1945. För att få skydd för insyn och förenkla vakthållningen inhägnades också området med förhöjt taggtrådsstängsel, bevakningsgator och strålkastare.

"Lägret blev ett av de större i landet med kapacitet att härbergera 550 flyktingar"

Om byggnadsarbetet berättar Evert Wirén följande: ”Hösten 1943, i oktober, blev jag som 15-åring ombedd att svara för transporter med häst när flyktinglägret skulle byggas upp. Arbetet hade börjat på sommaren, då transporter med lastbil förekom. Materialet som skulle fraktas in till området var grus till vatten- och avloppsledningarna samt stommar och övrigt byggmaterial till byggnadsabetena. Det fanns endast två vägar in till området som var körbara med lastbilar. På hösten gick det inte längre att komma in på området med dessa fordon. Då blev hästforor lösningen. Så som jag minns så var det ett lag grovarbetare, som gjorde plintgrunderna till barackerna och som handgrävde för vatten och avlopp, och två snickarlag som byggde barackerna. I de senare ingick min far i ett av lagen".

I november 1944 började flyktingarna komma. Då skulle sängar, bord, stolar, garderober och ved finnas i barackerna. Det blev grävlaget som fick biträda med transporterna samt några flyktingar som kommit hit för att hjälpa till med byggnadsarbetet. Inget vatten till anläggningen fanns ännu, men brunnsborren ”stampade” på med sin djupborr, tolv slag i minuten.

Man insåg att brunnsborrningen skulle ta sin tid, så man frågade närmaste granngård om man kunde få ta vatten där. Det fick man lov till direkt, man ville ju hjälpa till när man hade möjlighet. Några polska flyktingar, vuxna karlar, fick hjälpa till med vattenhämtningen, likaså med bort forslingen av latrinet.

Ett av ytterst få fotografier av lägret taget från Voxsjön.

1/2

Varefter lägret fylldes på med fler flyktingar gick det åt mera vatten och till slut så räckte inte vattnet i Hammarlunds brunn. Då hämtades behovet av vatten från Voxsjön, ovanför kraftverket, det fick duga även för matlagningen. Så småningom kom det vatten av god kvalitet, på 108 meters djup, i den borrade brunnen. I samband med att lägret togs i bruk med helt utnyttjande av dess kapacitet, blev även Ivar Uggla engagerad för transporter med häst. 1945 och 1946 svarade han för vedförsörjningen. ”Meterveden” hämtades vid järnvägsanhalten vid Stagården och kördes till var och en av barackerna på Prästnäset. Ivar arbetade heltid med detta då veden skulle portioneras ut med två kubikmeter vid varje byggnad.

I början av 1945 fortsatte lägret att byggas ut för att ta emot ytterligare en del av den ökande flyktingströmmen. Lägret blev ett av de större i landet med kapacitet att härbergera 550 flyktingar. Förutom de nu ca 40 barackerna för förläggning av flyktingar, bestod anläggningen av en stor matsalsbyggnad, förråd, tvättstuga, bastu, matkällare, administrations- och manskapsbarack samt utanför det inhägnade lägerområdet, sjukstuga, chefsbostad samt ytterligare några byggnader som man ännu kan upptäcka grunder efter.

"Placeringen var lämpat som koncentrationsläger och möjlig förklaring till hemlighetsmakeriet"

Koncentrationslägret på Prästnäset användes till olika typer av läger under olika skeden. Om själva uppbyggnadsfasen har det varit omöjligt att få fram uppgifter om förberedande åtgärder såsom kontakter med pastoratet som var markägare m.m. samt uppgifter om huvudmannaskap, administration, tidsplanering och om genomförandet.

Inför den perioden då lägret anpassades till koncentrationsläger har rapporterats om förstärkning av inhägnaden med taggtråd, belysning och förbättrad bevakning. I Bollnäs kyrkoförsamlings arkiv finns följande två protokollsparagrafer från boställsstyrelsen den 24 september 1944:

§ 45 Föredrogs förslag till avtal mellan utrymningskommissionen och boställsstyrelsen angående arrende av 10 hektar mark på Prästnäset för en tid av fem år för uppförande av barackläger. Uppdrogs till ordföranden att underteckna avtalet och vidarebefordra detsamma till boställsnämndens ordförande.

§ 49 Beslöts att pastoratets skogvaktare förrättar tillträdessyn vid baracklägret på Prästnäset.

När dessa uppgifter protokollfördes så måste det mesta av all planering, arbetskraft- och materialbeställning och arbete med skogsavverkning, vägar, husgrunder och elledningar m.m. redan vara utförda. Men många har betonat att lägret uppfördes i största hemlighet och några förhandlingar som kom till

Sunnerstaholm. Huvudbyggnaden.

1/1

allmänhetens kännedom blev väl inte omnämnda förrän möjligtvis efteråt. Lägret blev ju också sent uppfört, i förhållande till andra läger, och då det med tanke på placeringen var väl lämpat som koncentrationsläger är det kanske en möjlig förklaring till hemligheten med förberedelserna.

Var civilförsvarsstyrelsen dessutom inblandad? Ja, då hade den myndigheten den här tiden möjlighet att ”rekvirera” det man behövde utan avtalsskrivningar i förväg. Inhägnaden av området ägde rum samtidigt med inflyttningen av de första balterna och ingermanlänningama vid den tidpunkt då Åke Dahl från koncentrationslägren Smedsbo och Långmora i Dalarna, anlände som tillträdande lägerchef i Sunnerstaholm. Administrativt sorterade lägret då under fängelsedirektören Nisse Stenberg, Hälsingmo.

Under de första krigsåren var det Socialstyrelsens utlänningsbyrå som var central myndighet och handläggare av flyktingfrågorna i Sverige. Från den 17 maj 1940 fanns inom byrån en särskild förläggnings-avdelning. Den hade som mest ansvaret för ca 150 utlänningsförläggningar. Den 1 juli 1944 blev Statens utlänningskommission ny central myndighet för dessa frågor samtidigt som en omfattande satsning på utökning av lägerkapaciteten inleddes. Lägret på Prästnäset blev en del av den kommande utbyggnaden. Sunnerstaholmslägrets verksamhet kom sedan att omfatta följande tre skeden:

"Den 17 april 1945 var stängslet förstärkt med taggtråd och ökade bevakningsmöjligheter med vakttorn, strålkastare och bevakningsgator längs stängslets utsida"

Första skedet - Baltläger: Lägret togs i bruk successivt medan byggnationerna pågick under hösten 1944. Fram till april 1945 var lägret ett s.k. öppet läger för huvudsakligen ingermanländare från S:t Petersburgsområdet och för balter. De sistnämnda utgjordes mest av estländare. De första som kom var både vuxna och barn. Ofta anlände de mitt i natten, ibland gående från järnvägsstationen. Till ingermanländarna räknade sig också en del finnar, övriga ansågs vara ryssar.

Nya flyktingar tillkom hela tiden, dels som följd av kapacitetsökningen; dels genom lediga platser p.g.a. förflyttningar och utslussning till arbeten Vid jultiden 1944 fanns knappast mer än ett hundratal flyktingar i lägret eftersom den pågående byggnationen ännu inte omfattade mer än ett 20-tal förläggningsbaracker.

Andra skedet - Sunnerstaholm blir koncentrationsläger: När kriget kom in i sitt slutskede ökade behovet av slutna förläggningar för att ta emot flera som flydde från krigstjänstgöring och arbeten inom tyska ockupationsmakten framförallt i Norge. I slutet av 1944 började man planera för att göra Sunnerstaholm till en

sluten förläggning och i februari 1945, började stängsel uppsättas kring Sunnerstaholmslägret och snart började tyska desertörer också att tas emot här. Sunnerstaholm blev ett koncentrationsläger under socialstyrelsens regi på pappret 1944 men i praktiken först på våren 1945.

Ljusbadet på Moheds sanatorium där de intagna vid Sunnerstaholm genomgick behandling.

Doktor Bonnert vid Moheds sanatorium rapporterar 1946 om de polska flyktingar vid Sunnerstaholm som undersökts för tbc.

I korrespondensen mellan doktor Kulasalu på Sunnerstaholm och doktor Rymer-Rythén vid Moheds sanatorium ser vi bland annat att en polsk intern fått arbete vid Arbrå verkstads AB.

Ljusbadet på Moheds sanatorium där de intagna vid Sunnerstaholm genomgick behandling.

1/4

De blev internerade och vistades i lägret under striktare bevakning. De finska och ingermanländska flyktingarna blev under våren förflyttade till Långmoralägret i Dalarna. Den 17 april 1945 var stängslet förstärkt med taggtråd och ökade bevakningsmöjligheter med vakttorn, strålkastare och bevakningsgator längs stängslets utsida. Vakterna blev flera och fick polismans befogenheter. Hit fördes då tyska flyktingar i första hand från Norge, flyende tyska sjömän, tyskar som var civilanställda samt flyende nazister. Förhållandet i Sunnerstaholm blev nu väsentligt skärpta med stränga och tydliga regler för de intagnas vistelse i förläggningen.

Vid krigsslutet utnyttjades lägret av utrikesdepartementet under en kort period, för internering av personal vid tyska legationen i Sverige (Stockholm och Malmö). Diplomaterna orsakade dock så stor oro i lägret och förhållandet mellan dem och de övriga internerade tyskarna i lägret blev så spänt att diplomaterna efter en tid flyttades till ett anpassat läger i Axmar slott vid kusten mellan Ljusne och Norrsundet.

Under andra världskriget var spridningen av tbc -lungtuberkulos- fortfarande stor. Det närliggande sanatoriet i Mohed som drevs av landstinget fick i uppdrag att ta emot och undersöka de flyktingar som vistades på Sunnerstaholm. I handlingarna kan vi se att bland annat polska och ungerska judiska flyktingar lungröntgades, provtogs och följdes upp via Moheds sanatorium, efter remiss från lägerläkaren.

"I dag finns bara några ruiner kvar av Sunnerstaholmslägret"

Tredje skedet - Polackläger: Med den tyska kapitulationen i maj 1945 blev förhållandena för de flesta av utlänningarna som vistades i Sverige som flyktingar, plötsligt förändrade. De måste inte vara kvar här längre för att få skydd på samma sätt som tidigare och många, speciellt från grannländerna, kunde direkt planera för att återvända hem. Många gav sig även iväg mycket snabbt, men ett stort antal hade inte något hem att återvända till och blev kvar en tid i vårt land. Och en del som återvände tidigt kom åter hit, en del tillfälligt, andra för att fortsätta sitt liv i Sverige.

Redan under de sista krigsveckorna lyckades en räddningsaktion att få en del fångar frigivna. Genom greve Folke Bernadotte och det svenska Röda korset kunde härigenom cirka 20.000 civil-internerade danskar och norrmän samt omkring 7.000 kvinnor från 27 olika länder föras ut ur Tyskland. Omedelbart efter vapenstilleståndet i maj 1945 överfördes till Sverige ytterligare 10,000 personer från tyska fångläger. Omhändertagandet av överlevande från koncentrationslägren i Tyskland och Polen blev en viktig angelägenhet.

Genom de vita bussarna kom många till Sverige. De fördes först till konvalecentanstalter i södra Sverige för återhämtning före placering ute i landet, bland annat till Sunnerstaholm. Sunnerstaholm blev nu återigen ett öppet läger för i första hand befriade koncentrationslägerfångar, även judar. De första polackerna kom i augusti 1945, alltså tre månader efter krigsslutet i

Husgrund idag vid Sunnerstaholmslägret

Prästnäset Sunnerstaholmslägret 1943-46 Av Rengsjö/Bollnäs församling 2010.

Polacker som räddats ur förintelselägren kom efter krigsslutet till Sunnerstaholm.

Husgrund idag vid Sunnerstaholmslägret

1/3

Europa. Det var män från olika läger i Europa. Huvudparten av första gruppen polacker var unga män som kom i bussar nästan direkt från koncentrationsläger.

Vid ankomsten blev dessa först mycket modstulna på grund av stängslet runt lägret som fortfarande fanns kvar och de på tyska språket stränga föreskrifterna för vistelsen i förläggningen som fanns uppsatta runt om i barackerna. Men så snart de fick klart för sig att taggtråden runt lägret och reglerna på plakaten inte gällde dem utan deras företrädare i lägret, de internerade tyskarna, lättade skepticismen. Och då det stod klart för dem att de verkligen fick vistas där i frihet började många att bekanta sig med omgivningen.

Det fanns mycket att göra i lägerområdet och en del stannade där och hjälpte till med vedhuggning och städning m.m. medan andra började att hjälpa bönderna i lägrets närhet. Lägret avvecklades officiellt 27 december 1946, då fanns bara en grupp på 120 st ortodoxa judar kvar i lägret som förflyttades till Hälsingmo. Då lägret avvecklades och revs 1946/47 flyttades matsalsbaracken till Långnäs och utgjorde i många år en stor gulmålad idrotts- och samlingslokal under begreppet Långnäshallen. År 1986 monterades den ned och flyttades till motorbanan i Eriknäsbo där den alltjämt används som rymlig klubblokal. En del baracker såldes i samband med nedmonteringen.

Bl.a ska det finnas (eller ha funnits) två stycken vid en ungdomsgård i Laviken invid Växsjön och två stycken som kom till Gruvberget och därefter till Granbergs skola, där de sedan blev utsatta för åverkan och uppeldade. Några blev också uppbrända inne på lägerområdet genom ungdomars oförsiktighet. I dag finns bara några ruiner kvar av Sunnerstaholmslägret. Det man idag kan se av lägret är att det inom ett ca 300 x 200 meter stort område förekommer grunder efter baracker och andra byggnader samt stenkantade gångstigar, stolphål efter staket m.m. Centralt i området är en cementgrund med måtten 8x6 meter. I övrigt syns spår av ca 10 byggnader i form av 6x5 meter upp till 13x8 meter stora grunder bestående av syllstenar och terasseringar. Flertalet ligger i centrala och östra delen. Kring lägret skall enligt uppgift finnas spår av staket med stolphål var tredje meter.

---------------------------------------------------------------

Idag finns ytterst lite text som beskriver och endast två otydliga fotografier som visar hur lägret såg ut under krigsåren. Vi försöker kontinuerligt samla in information och utöka informationen om Sunnerstaholm. Har Du mer information om detta läger? Bilder, länkar, berättelser etc kontakta oss gärna!

kontakt@s-sanningen.com

// Anders Johansson.

Länkar:

(1940-1945)

(1942–1945)

(1942-1946)

(1943–1946)

(1944–1945)

(1944–1946)

(1944–1945)

(1945)

(1945–1946)

Långmora, Dalarna..................

Smedsbo, Dalarna.....................

Rengsjö, Hälsingland................

Ingels, Dalarna..........................

Hälsingmo, Hälsingland...........

Florsberg, (Annex till Hälsingmo).........

Säter, Dalarna............................

Sörbyn, Västerbotten................

Sunnerstaholm, Hälsingland..

Vägershult, Kronoberg............

Kusfors, Västerbotten...............

Axmar, Gästrikland...................

Ede, (Annex till Hälsingmo)...................

Tjörnarp, Höör, Skåne..............

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!