KCL#7: Säter | S-sanningen

Koncentrationsläger nr 7: Säter (1943-45)

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

Säters-sjukhus-manspaviljongen1_edited_edited.jpg

Säter

- koncentrationslägret för psykiskt sjuka

Koncentrationslägret Säter uppfördes av Socialstyrelsen invid Säters sjukhus. De var avsett för de som bedömdes vara psykiskt sjuka. Det var en större barack för män och en mindre för kvinnor. Säter kunde ta emot ca 60 interner och det avvecklades direkt efter kriget. Säter är -tillsammans med Ede och Sörbyn- det koncentrationsläger som det finns minst dokumenterat ifrån.

Säter var ett av de 14 slutna hemliga koncentrationsläger som socialstyrelsen lät uppföra på order av den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen. Majoriteten av dessa 14 läger var utplacerade mycket avsides så allmänheten inte kände till dem samt att det blev svårare för fångarna att rymma därifrån. Skillnaden mellan dessa 14 slutna förläggningar och de över 1000 övriga läger som fanns runt om i Sverige under kriget var att dessa 14 läger drevs av socialstyrelsen och var topphemliga och helt avskärmade från militären och försvaret. Samtliga 14 läger var omgärdade med stängsel, taggtråd och beväpnade vakter. Skillnaden var också att fångarna inte var militärer, desertörer eller krigsflyktingar utan hade bara vad staten ansåg felaktiga och farliga politiska åsikter. I början var det mestadels antinazister och kommunister som satt inspärrade, men allteftersom krigslyckan vände för vännen Hitler blev socialdemokraterna allt mer tvingade att lägga om politiken från deras nazivänliga politik till att blidka Stalins kommunister och mot slutet blev det istället nazister och antikommunister som satt i lägren, vilket ledde till kraftiga motsättningar mellan gamla och nya interner. Detta är berättelsen om ett av dessa 14 hemliga koncentrationsläger; Säter!

"Två provisorisk baracker utnyttjades, 48 för män och 12 för kvinnor"

I takt med att det totala antalet utländska interner i de slutna förläggningarna ökade, fanns det ett ökande behov av en särskild förläggning för att ta hand om interner med svåra psykiska besvär. Detta torde vara skälet till att Säter-förläggningen öppnade. Här fanns redan ett av landets största mentalsjukhus och med experter på området.

I oktober 1943 inrättades en förläggning i anslutning Säters mentalsjukhus för flyktingar, som visat psykisk abnormitet och oro och funnes vara i behov av specialvård utan att därför vara sinnessjuka. Sinnessjuka i egentlig mening intogs på sinnessjukhus enligt sinnessjuklagens bestämmelser. Säterförläggningen var ansluten till Säters sjukhus, inom vilket två provisoriska baracker utnyttjades. Plats antalet var 48 män och 12 kvinnor.

Till lägerchef på Säte utågs den 4o-årige psykiatern Eric Abrahamsson. Han drev lägret som den slutna rättspsykiatriska vårdavdelning det faktiskt var (med den skillnaden att internerna/ patienterna inte var dömda och att just detta faktum kan ha bidragit till deras behov av psykiatrisk vård). Internerna i Säterlägret tycks ha lidit av en förhållandevis varierande grad av psykiska men och störningar, och tycks också ha varierat stort i ålder och bakgrund.

I statens offentliga utredning "Betänkande angående flyktingars behandling" från 1946 kan man läsa följande:

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Här nånstans låg kvinnopaviljongen. Idag en gräsmatta...

Manspaviljongen idag, där manliga flyktingar som bedömdes ha någon form av psykiska skador internerades.

Till lägerchef utågs den 4o-årige psykiatern Eric Abrahamsson.

Här nånstans låg kvinnopaviljongen. Idag en gräsmatta...

1/3

"Med hänsyn härtill inrättades, jämlikt beslut av Kungl. Maj:t, från och med den 1 juli 1943 en särskild förläggning i Säter för å sinnessjukhus ej intagna sinnessjuka eller sinnesabnorma utlänningar, vilka enligt därom meddelade föreskrifter skulle omhändertagas för att vistas i förläggning och för vilka av socialstyrelsen anlitad läkare ansåg specialvård erforderlig. Förläggningen anordnades i en paviljong tillhörig Säters sjukhus, och till chef och läkare för förläggningen har överläkarenvid den manliga avdelningen å Säters sjukhus varit förordnad. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1944 upplåts inom en av de för kroniska, oroliga manliga patienter avsedda paviljongerna vid Säters sjukhus en avdelning, vilken skulle ingå i förläggningen och användas för isolering av vissa indisciplinära och svårskötta interner. De å Säters förläggning intagna utlänningarna ha i stort sett varit underkastade samma bestämmelser som interner å övriga slutna förläggningar. Det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet för interneringsförläggningarna har nämligen gällt även för förläggningen i Säter. Kompletterande ordningsföreskrifter ha emellertid utfärdats av socialstyrelsen. Till frågan om sammansättningen av klientelet å Säters förläggning återkommer undersökningskommissionen i annat sammanhang."

Det står klart att Säter inte klarade av det antal patienter de fick under kriget, varken när det gällde utrymme eller läkare. Behovet under kriget blev alltför stort. I "Betänkande angående flyktingars behandling" står följande:

"Av undersökningskommissionens utredning har framgått, att bland klientelet å den för sinnesabnorma utlänningar inrättade förläggningen i Säter

åtminstone till en början förekommit även utlänningar som samarbetat med tyskarna. De flesta internerna å förläggningen voro dock sådana, som flytt undan nazismen eller den tyska ockupationsmakten, och dessa -särskilt norska patrioter- reagerade i förekommande fall mycket starkt mot att samarbetsmän intogs i förläggningen. Till följd härav uppstod ofta oroligheter i förläggningen. Från utlänningskommissionen har inhämtats, att kommissionen haft sin uppmärksamhet riktad på nämnda förhållande och undersökt möjligheterna att inrätta en särskild förläggning, avsedd för s. k. quislingpsykopater, men att det därvid visat sig ogörligt att inom Säters förläggning inrätta en särskild avdelning för sådana utlänningar och att det på grund av lokalbristen på sinnessjukhusen överhuvudtaget icke kunnat inrättas någon förläggning för dylika utlänningar. Enligt vad utlänningskommissionen vidare uppgivit har en bidragande orsak härtill jämväl varit den akuta bristen på läkare, och på grund av nämnda förhållanden ha quislingpsykopaterna icke kunnat få den vård, som de varit i behov av, utan de ha -i den mån de icke vistats å Säters förläggning- måst vistas i annan förläggning tillsammans med övriga samarbetsmän eller i någon straffanstalt under tillsyn av vederbörande läkare därstädes."

"Säter är det läger som idag har minst bevarad dokumentation"

De internerade i Säter behandlades mycket bryskt. Kanske var bristen på utbildade läkare och psykiatiker grunden till patienternas dåliga behandling. I arkiven kan man bland annat läsa följande:

"En anmälan från en norsk medborgare att han skulle blivit utsatt för misshandel på Säters förläggning behandlas av undersökningskommissionen i samband med övriga klagomål över behandling i förläggning. Enligt meddelande den 12 mars 1943 från den norska mottagningscentralen i Kjesäter hade den norske medborgaren G ständigt varit i konflikt med rättvisan. Under sin vistelse här i landet har G i stor utsträckning varit berövad friheten, i det han dels varit tagen i förvar eller varit omhändertagen på Säters förläggning och dels vistats å sinnessjukhus eller på sinnessjukavdelningen vid centralfängelset på Långholmen. har i skrivelse till undersökningskommissionen påstått, att han på Säters förläggning även den 16 juli 1945 blivit misshandlad av en sjukvårdare så att han fått ett revben skadat och märken på benen av sparkar."

Att Säter fick ta emot det svåraste klientelet framgår när man vidare läser:

En norsk styrman A, född år 1914, som varit straffad för brott i Norge ett flertal gånger under åren 1931—1942, kom till Sverige den 17 december 1942 som politisk flykting, varvid han uppgav sig ha rymt från ett av tyskarna kontrollerat fartyg. Därefter har han under tiden fram till september 1944 varit intagen på

Säter. Fasta paviljongen stängdes 1989 och revs 2023.

1/2

Rengsjö förläggning, Hovids konvalescenthem, Sidsjöns sjukhus och Säters förläggning samt på olika rannsakningsfängelser. Under denna tid gjorde han sig skyldig till upprepade rymningar. Vid ett tillfälle — september 1943 — gjordes ett försök att placera honom på arbetsmarknaden, men sedan han vistats i frihet under kort tid, förekom anledning att ånyo ta honom i förvar. Den 27 september 1944, då A var omhändertagen i Säters förläggning, beslöt utlänningskommissionen — jämlikt 14 § tillsynskungörelsen — att A skulle tagas i förvar på grund av övergrepp mot personalen på förläggningen samt indisciplinärt uppträdande.

I en promemoria till UtIänningskommissionen beskrev lägerchefen Eric Abrahamsson symtom och karaktäristika hos ett antal internerade. Syftet med promemorian tycks ha varit att underlätta Utlänningskommissionens beslut om männens vidare öden. En 19-årig jugoslavisk intern beskrevs exempelvis som en ”möjligen något efterbliven” och ”hållningslös psykopat”. Avseende jugoslavens sociala förmåga skrev lägerchefen följande: "Torde icke någon längre tid kunna klara sig ute i vårt samhälle. Bör kunna prövas på olika förläggningar. Hans hållningslöshet, psyko motoriska oro och lätt störande uppträdande verkar tröttande på omgivningen. Lämplig svensk anstalt finnes icke."

En 46-årig italiensk intern karaktäriserades av Abrahamsson som "primitiv, intellektuellt undermålig” och ”benägen för psykopatiska insufficienstillstånd”. Även den 29-åriga internerade polacken "M.K." klassades som ”lätt intellektuellt efterbliven” men samtidigt som ”mjuk, vänlig, skötsam”. Även om dessa beskrivningar ger ett intryck av ett relativt lugn i Säterlägret förekom också våldsamheter mellan interner. I ett brev till Utlänningskommissionen juli 1944 rapporterar lägrets tillsyningsman Kurt Larsson om ett våldsamt slagsmål mellan internerna Franc N. och Angell M. Den förstnämnde, som tidigare överfallit en medintern attackerade den 13 juli norrmannen Angell M. I det våldsamma slagsmål som följde slogs Franc N. medvetslös.

Som straff skulle gärningsmannen placeras på en specialavdelning. När han fick reda på detta hotade han att slå sönder alla inventarier på avdelningen och med alla medel motsätta sig förflyttningen. Säterlägrets tillsyningsman skrev till Utlänningskommissionen i ärendet och föreslog en något okonventionell lösning på problemet: "-På grund av ovanstående och då en våldsinternering på specialavdelningen kan utlösa en cellpsykos (med anledning av [gärningsmarmens] uppfattning om sinnessjukhus), får vi härmed föreslå att [gärnlngsmannen] tages i förvar under 14 dagar, vilket torde vara den bestraffningsåtgärd som under nuvarande förhållanden är den !ämpligaste. Ur medicinsk synpunkt torde intet vara att anföra mot ett förvarstagande."

Internerna i Säterlägret tycks ha inneburit en nästan övermäktig arbetsbörda för lägerchefen, överläkare Abrahamsson. Han beklagade sig i skrivelser till Utlänningskommissionen över detta, men blev ändå kvar som chef till lägrets avveckling i början av 1946.

Dokumentationen om Säters koncentrationsläger är mycket knapphändig. Det är ett av de 14 slutna förläggningarna som gallrats hårdast efter kriget vilket kan tyda på svåra missförhållanden på förläggningen. Vi vet att en 48 manna barack byggdes för män och en 12 manna barack för kvinnor samt att förläggningen var ingärdad med industristängsel av Gunnebomodell.

Idag står en rödmålad barack kvar på området, den var en del av manspaviljongen – den byggnad där manliga flyktingar som bedömdes ha någon form av psykiska skador internerades. Nu är baracken moderniserad och tillbyggd. Och någonstans här i närheten låg paviljongen där de utländska kvinnliga flyktingar placerades. Gräsmattan är slät och visar inga spår efter byggnaden…

---------------------------------------------------------------

Säter är tillsammans med Ede och Sörbyn de koncentrationsläger som det finns minst dokumentation om bevarat idag. Idag finns ytterst lite text som beskriver och fotografier som visar hur lägret såg ut under krigsåren. Vi försöker kontinuerligt samla in information och utöka informationen om Säter.

Har Du mer information om detta läger? Hur ser platsen ut idag? Har Du bilder, anekdoter, berättelser etc kontakta oss gärna!

kontakt@s-sanningen.com

// Anders Johansson.

Länkar:

(1940-1945)

(1942–1945)

(1942-1946)

(1943–1946)

(1944–1945)

(1944–1946)

(1944–1945)

(1945)

(1945–1946)

Långmora, Dalarna..................

Smedsbo, Dalarna.....................

Rengsjö, Hälsingland................

Ingels, Dalarna..........................

Hälsingmo, Hälsingland...........

Florsberg, (Annex till Hälsingmo).........

Säter, Dalarna............................

Sörbyn, Västerbotten................

Sunnerstaholm, Hälsingland..

Vägershult, Kronoberg............

Kusfors, Västerbotten...............

Axmar, Gästrikland...................

Ede, (Annex till Hälsingmo)...................

Tjörnarp, Höör, Skåne..............

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!