KCL#8: Sörbyn | S-sanningen

Koncentrationsläger nr 8: Sörbyn (1944-45)

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

Sörbyn

- det okända koncentrationslägret!

Koncentrationslägret Sörbyn inrättades i juli/ augusti 1944. På gården byggdes ett antal 20-manna baracker som mest kunde inhysa 400 fångar. I april/ maj 1945 slussades de sista internerade ut och lägret blev sommaren 1945 en kriminalvårdsanstalt och är så än idag. Sörbyn, tillsammans med Säter och Ede, är det koncentrationsläger det finns minst dokumenterat ifrån. Inga fotografier eller skisser från lägertiden existerar.

Sörbyn var ett av de 14 slutna hemliga koncentrationsläger som socialstyrelsen lät uppföra på order av den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen. Majoriteten av dessa 14 läger var utplacerade mycket avsides så allmänheten inte kände till dem samt att det blev svårare för fångarna att rymma därifrån. Skillnaden mellan dessa 14 slutna förläggningar och de över 1000 övriga läger som fanns runt om i Sverige under kriget var att dessa 14 läger drevs av socialstyrelsen och var topphemliga och helt avskärmade från militären och försvaret. Samtliga 14 läger var omgärdade med stängsel, taggtråd och beväpnade vakter. Skillnaden var också att fångarna inte var militärer, desertörer eller krigsflyktingar utan hade bara vad staten ansåg felaktiga och farliga politiska åsikter. I början var det mestadels antinazister och kommunister som satt inspärrade, men allteftersom krigslyckan vände för vännen Hitler blev socialdemokraterna allt mer tvingade att lägga om politiken från deras nazivänliga politik till att blidka Stalins kommunister och mot slutet blev det istället nazister och antikommunister som satt i lägren, vilket ledde till kraftiga motsättningar mellan gamla och nya interner. Detta är berättelsen om ett av dessa 14 hemliga koncentrationsläger; Sörbyn!

"De första internerade var finnar som ansågs stå på nazisternas sida"

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Flygfoto över Sörbyn innan det blev ett koncentrationsläger.

1/1

Sörbyn, 45 km sydväst om Umeå, var en av de medeltida byarna i Nordmalings socken och omnämns tidigast i Gustav Vasas jordebok över Ångermanland från 1550. Under 1800-talet ägdes Sörbyns marker av familjen Häggström och

Håknäs sågverks AB och brukspatronen Robert Häggström som var bosatt i Sörbyn. År 1889 förvärvade Mo och Domsjö AB (MoDo) Håknäsbolaget och rustade upp jordbruket i Sörbyn.

Vid andra värlsdkrigets slutskede ökade flyktingströmmarna från Finland och de baltiska länderna. Under hösten 1944 utökades därför det farliga klientel som ansågs lämplig att interneras i slutna förläggningar. Socialstyrelsen och UtIänningskommissionen kom från sensommaren 1944 hyra den stora gården i Sörbyn för ombyggnad till en sluten interneringsförläggning. Sörbyns egendom – en större gård, ladugård, bostadshus med omgivande trädgård - kom att kompletterats med ett stort antal 20-manna och 48-manna träbaracker och beräknades kunna hysa upp till 400 internerade. Även ett högt staket upprättades runt det nya lägerområdet.

De första som internerades i Sörbyn var finnar som ansågs stå på nazisternas sida. Vid denna tid hade som bekant Sverige svängt likt krigsvindarna och stod nu plötsligt på Stalins sida i konflikten. Nu började man byta ut klientelet i de svenska koncentrationslägren från kommunister och antinazister till antikommunister och nazister...

Mottagningsproceduren såg förmodligen likadan ut i Sörbyn som för de andra internerna i de slutna förläggningarna. Vid ankomsten till lägret fråntogs de sina tillhörigheter och tvingades byta om till de särskilda kläder som alla internerade bar. Därefter mättes, vägdes och granskades alla noggrant och deras signalement fördes in i journaler och register. Dessutom dokumenterades fångarnas bakgrund; uppgifter om deras nationalitet, föräldrar, yrke, utbildning, religionstillhörighet, militärtjänst, anledningen till deras flykt samt att deras poliska åsikter registrerades. I lägret var samtliga sedan tvungna att rätta sig efter rådande omständigheter. En del av dessa hade fastslagits av regeringen i reglementet för de slutna förläggningarna, andra var lokala bestämmelser som utfärdats av lägerchefen i Sörbyn, den 24-årige Gunnar Sjödahl.

Trots sin relativt ringa ålder och sin bakgrund som byggnadssnickare var det en ganska garvad lägerchef som styrde Sörbyn. Sjödahl hade börjat som arbetsledare på ett mottagnings hem för danska flyktingar i Salsåker men hade arbetat sig upp inom Utlänningskommissionens lägersystem. Han hade avancerat till platsombud och slutligen ansetts mogen att ta hand om ett eget läger, det i Sörbyn. Till sin hjälp hade han assistenten Åke Styvén samt ytterligare ett 20-tal anställda: framför allt beväpnade vaktkonstaplar och kökspersonal. Barackerna fylldes snabbt efter att lägret öppnats. Den 8 augusti 1944 hade det redan 415 interner, varav 97 var kvinnor. Samtliga var finländare som sannolikt placerats där på grund av misstänkta nazi-sympatier.

Man började dessutom internera tyska desertörer vilket inte skett tidigare. Strax efter finnarnas ankomst förlades även de första tyska desertörer hit, varvid de finska internerna successivt fick överföras till koncentrationslägret i Långmora. Detta innebar paradoxalt nog en förbättring av behandlingen av de tyska desertörerna. Tidigare hade de i regel avvisats direkt vid gränsen, vilket kunde innebära avrättning vid återkomsten till förbandet men när avisningarna i stort sett upphörde i slutet av 1942 och början av 1943 sattes desertörerna i regel i fängsligt förvar i väntan på vidare beslut. Tyska desertörer internerades från sensommaren 1944 i förläggningen i Sörbyn och från oktober 1944 även i en förläggningen i Kusfors.

"Flyktingarna i nazistlägret Särbyn fingo ovanlig rörelsefrihet"

Förläggningsdirektör Gunnar Sjödahl och assistent Åke Styvén från Kusfors-lägret ansvarade tillsammans med ekonomipersonal och vaktkonstaplar för verksamheten inom det stängsel-inhägnade området. De arbetsmöjligheter som erbjöds vid lägret i Sörbyn var vattenlednings och dikningsarbeten inom förläggningsområdet samt inre tjänst av olika slag.

Den 12 februari 1945 tre dagar innan de internerade tyskarna från Kusfors-lägret anlände - överfördes 32 finländare, som varit internerade i Sörbyn till förläggningen Långmora. De resterande finnarna, sammanlagt 17 män, skrevs den 13 och 14 februari ut till Arbetsförmedlingen i Umeå. De finska männen hade placerats i Sörbyn efter beslut om omhändertagande i förläggning då flyktinggruppens sammansättning "givit anledning till närmare utredning".

Enligt lokalpressen, som noga försökte bevaka händelserna innanför stängslet, hade männen, trots att de var internerade, kunnat röra sig relativt fritt. Under rubriken "Vissa flyktingar i nazistlägret i Särbyn fingo ovanlig rörelsefrihet", införd i Västerbottens Folkblad den 5 januari 1945, namnges och beskrivs "de finska nazistflyktingarna" vilka - enligt tidningen – ”sluppit ifrån interneringen här på ett sätt som måste betecknas som överraskande lättvindigt".

Sörbyns huvudbyggnad idag

Kriminalvårdsanstalten Sörbyn idag.

1/5

Några dagar senare, den 8 januari, bemötte chefen för interneringslägret

Sörbyn kritiken med ett förtydligande. Enligt denne hade alla transporter från lägret skett under poliseskort. Artikeln avslutas med journalistens konstaterande: "Ifrågavarande nazister ha med andra ord haft sin ovanliga rörelsefrihet innan de kommo till lägret i Särbyn". Sannolikt hade det då aktuella anhållandet av, och den påbörjade utredningen om byråinspektör Paulsson från Utlänningskommissionens kontrollbyrå, haft betydelse för lokalpressens bevakning av händelserna vid koncentrationslägret i Sörbyn. Enligt Västerbottens Folkblads artikel från den 5 januari 1945 kunde "konstateras att Paulsson, som 'en spion i nätet' suttit och dirigerat stora delar av den svenska flyktingpolitiken". Avslöjandet att Paulsson "utlämnat vissa uppgifter till en svensk medborgare som bedrivit olovlig underrättelseverksamhet" fick till följd att Kungl Maj:t den 12 januari 1945 beslöt tillsätta en kommission med uppdrag att verkställa en allsidig undersökning.

Dagen efter finnarna tömts i Sörbyn, den 15 februari, anländer 122 tyska soldater från lägret i Kusfors och skrevs in i Sörbyn. En av männen i Kusfors-lägret, den österrikiske medborgaren Hans Fucks blev kvar. Fucks kom till Sörbyn först två veckor senare. Möjligen hade Fucks, som senare kom att utbilda sig till arkitekt, arbete inom lägret som skulle slutföras, De nyanlända männen uppfattade sannolikt Sörbyn mer eller mindre som ett rent genomgångsläger. Många av männen hade nu varit internerade i närmare fyra månader och sannolikt var man från Utlänningskommissionens sida mån om att snabbt ordna arbete och uppehållstillstånd för att kunna fatta beslut om utskrivning. Redan veckan efter ankomsten till Sörbyn kunde 20 män - bland de i oktober 1944 först internerade - utskrivas. Enligt veckorapporten fördes de utskrivna den 22 februari till Umeå. Männen förpassades till Arbetsförmedlingen Öhn i Umeå under bevakning av vaktkonstapel Holger Sjödahl. Under de därpå följande fyra veckorna skrevs grupper om 13, 48, 11 och 10 män ut och fördes till Umeå. Sammanlagt 102 män ur gruppen, ursprungligen internerade i Kusfors, hade därmed lämnat interneringsperioden i Sörbyn bakom sig.

Bland de i början av april 1945 alltjämt internerade i Sörbyn fanns 18 män från det tidigare lägret i Kusfors. I denna grupp ingick bland annat den tyske medborgaren Josef Loquai som rymde från Kusforslägret och senare togs i förvar. Alltjämt internerad var även den schweiziske medborgaren Johann Gamma, som kommit till Sverige tillsammans med Kues, spionen på Kusforslägret. Att dessa män fortfarande var omhändertagna och placerade i sluten förläggning tyder på att deras bakgrund var sådan att man från Utlänningskommissionens sida ännu ej kunnat besluta om utskrivning. Sammanlagt 17 män från det tidigare Kusfors lägret förpassades - tillsammans med ytterligare de kvarvarande männen som satt internerade i Sörbyn - till Vägershults förläggning i Kronobergs län den 7 april 1945 för fortsatt internering. Därefter tycks det stora lägret i Sörbyn upphört som sluten internerings förläggning av Socialstyrelsen. Förmodligen kom den bli, så som på många andra ställen, en öppen flyktingförläggning under den kaosartade våren 1945 innan Sörbyn under sommaren blev en anläggning för kriminalvården..

Idag finns inga kände fotografier från Sörbyn under den tid då det var ett svenskt koncentrationsläger. Inte heller så mycket annat är känt om lägret. Det finns till exempel inga uppgifter om antal, och modell av, träbaracker som byggdes upp runt gården eller hur sträng bevakningen var med taggtrådsstängsel, beväpnade vakter med hundar eller nattliga strålkastare. Vad som hände med barackerna finns inga uppgifter om, men man kan förmoda att de var förlagda där kriminalvåden senare byggde sina fasta paviljonger.

Sörbyn är ett av tre koncentrationsläger vi idag vet minst om idag. Arkiven är hårt gallrade vilket kan tyda på att det förekom saker i Sörbyn socialstyrelsen inte vill allmänheten ska få kännedom om. Det vi dock vet är att Domänverket under hösten 1945 övertog Sörbyns ägor och gården blev en fångvårdsanstalt, steget var ju inte så långt. Anstalten som öppnade samma år har hela tiden haft jord- och skogsbruk som huvudsaklig sysselsättning. År 2008 diskuterades först en nedläggning av Sörbyns kriminalvårdsanstalt men istället för en nedläggning blev det i stället en utbyggnad. Den 29 september 2022 togs det första spadtaget till en utbyggnad av anstalten, från 40 till 144 platser. Utbyggnaden består av fyra nya byggnader, vilka beräknas stå färdiga under första kvartalet 2026.

---------------------------------------------------------------

Idag finns ytterst lite text som beskriver och fotografier som visar hur lägret såg ut under krigsåren. Vi försöker kontinuerligt samla in information och utöka informationen om Sörbyn. Har Du mer information om detta läger? Hur ser platsen ut idag? Har Du bilder, berättelser etc kontakta oss gärna!

kontakt@s-sanningen.com

// Anders Johansson.

Länkar:

(1940-1945)

(1942–1945)

(1942-1946)

(1943–1946)

(1944–1945)

(1944–1946)

(1944–1945)

(1945)

(1945–1946)

Långmora, Dalarna..................

Smedsbo, Dalarna.....................

Rengsjö, Hälsingland................

Ingels, Dalarna..........................

Hälsingmo, Hälsingland...........

Florsberg, (Annex till Hälsingmo).........

Säter, Dalarna............................

Sörbyn, Västerbotten................

Sunnerstaholm, Hälsingland..

Vägershult, Kronoberg............

Kusfors, Västerbotten...............

Axmar, Gästrikland...................

Ede, (Annex till Hälsingmo)...................

Tjörnarp, Höör, Skåne..............

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!